Nu är det helg och något färre som läser bloggen, men jag bloggar minst lika mycket för mig själv, så botaniseringen i Linux fortsätter. Idag är det Lubuntu som står på tur.
Lubuntu är minstingen i familjen, baserad på LDXE. Detta ger ett enkelt utseende där allt är där man förväntar sig att det skall vara, och det är snabbt, även om man har lite äldre hårdvara.
Installationen var kanske inte lika ”snygg” som de andra versionerna jag testat i veckan, men även den ruskigt snabb.
Som tidigare provar jag att installera QGIS, vilket inte oväntat är precis lika enkelt här.
Jag tänker inte gå så mycket djupare i Lubuntu. Det är i grunden inga skillnader mellan Ubuntu, Kubuntu och Lubuntu, förutom utseendet och sättet de hanterar och startar program. Efter att ha kikat på Kubuntu med Plasma5 så känns dock Lubuntu lite som den fattiga kusinen från landet. Allt fungerar precis som det ska, men det är lite ”torftigt”, på gott och ont. Om jag har en dator med sämre prestanda så har jag inga problem att välja Lubuntu, men annars så blir det så mycket roligare att jobba i en miljö som är snällare mot ögat. Om man vill så går det naturligtvis att skräddarsy och ändra även Lubuntu till något som är betydligt snyggare, men direkt efter en installation så ligger man i en annan klass.
Finns det inget annat än Ubuntu för Linux då?
Absolut! Det finns massor av Linuxdistributioner att välja bland. Alla har sin stil och/eller inriktning, och många av dem är baserade på just Ubuntu.
Här är några som inte kommer från Ubuntu.
Fedora är förknippade med RedHat, som är en helt kommersiell distribution, medan Fedora är fri (-ish).
Jag väljer samma inställningar för hårdvaran som tidigare och kör en standardinstallation, vilket inte fungerade helt problemfritt i VirtualBox. Detta beror sannolikt på problem med VirtualBox och inte på Fedora. Däremot så tar det lite längre tid att installera och det ser lite annorlunda ut än i Ubuntu, men det är väntat.
Installationen görs tydligare som ”Admin” och användaren skapas först när installationen är klar och datorn startas om. Det går således att installera en dator åt någon annan först, och de väljer sedan själva sitt användarnamn och lösenord, vilket kan vara en fördel i en del situationer.
I övrigt så märker man att detta är något annat än Ubuntu i egentligen allt på skärmen. Trots att det bygger på gnome, vilket även standard Ubuntu gör, så ser allt helt annorlunda ut. Här krävs det mer tid än vad jag kan avvara för att utvärdera särskilt uttömmande, men jag provar att installera QGIS enligt instruktion för Fedora.
Allt är lite annorlunda, men därför inte nödvändigtvis fel. Fedora finns att prova, så varför inte göra det?
Med OpenSUSE (det finns även en kommersiell variant) ser det åter igen lite annorlunda ut. Här kan man dock välja skrivbordsmiljö när man installerar, så jag väljer KDE.
OpenSUSE är den som är krångligast att installera av de jag testat. Inte svår, bara fler steg och mer som måste läsas och väljas, så det tar lite extra tid att installera. En del kan tycka att detta är bra, andra att det bara är onödigt krångligt.
Mycket av känslan går igen från Kubuntu, men här ligger man lite närare det KDE som jag är van vid. Jag gillar dock utseendet i Kubuntu med Plasma5 bättre.
Dåså, ett sista litet ”minitest”…
ArchLinux är något som alltid kommer upp när man diskuterar Linux distributioner med inbitna fantaster. Det skall vara det som är mest anpassningsbart och anses därför som ”bättre” i en del kretsar.
I mitt minitest, som långt ifrån är uttömmande, så bryr jag mig inte så mycket om hur anpassningsbart det är, utan hur installation och inledande intryck är. Detta för att ge en hint till andra vad man kan förvänta sig av olika distributioner.
För ArchLinux så ger jag först upp efter 5 minuter! Installationen är krånglig, helt textbaserad och man förväntas skriva långa krångliga kommandon utan att ”installationen” ger någon hjälp. Den här distributionen skall man passa sig för om man vill få ett positivt första intryck av Linux. Jag hämtar en kopp kaffe, kavlar upp ärmarna och försöker igen.
Efter ytterligare en halvtimme har jag fortfarande inte kommit längre än att jag skall välja ”bootloader” och därmed så avslutar jag försöken med ArchLinux. För majoriteten av datoranvändare så är ArchLinux bara korkat! Det finns så många andra distributioner att välja bland så det här skall man bara inte ge sig in i.
Du glömde bort Debian, som Ubuntu är baserad på. Det har det mesta av programvaran som Ubuntu har samt mycket mer som Ubuntu inte har.
Sedan så är inte standard Ubuntu baserat på Gnome.
Men annars en trevlig genomgång. Håller med om Arc, inget för dem som vill börja med Linux. Någon Ubuntu -variant skulle jag nog föreslå.
Själv så får jag inte KDE att fungera för mig. Gnome flyter bättre utan att behöva ändra något.
Stämmer, det finns massor med versioner och varianter och jag har säkert bommat flera. För Ubuntu med Unity så har jag fått förklarat för mig att det mesta under skalet baseras på Gnome, medan Unity ersatt själva skalet (Gnome Shell).
Hur som, vi har alla våra favoriter och det som är viktigt är att man vågar prova, och inte ger upp efter första försöket.