I detta inlägg så jobbar jag med stilsättning i QGIS för att se vad man kan göra för karta om man är en tidningspress…
Det finns säkert många tryckmetoder men det jag tänker på är bilder som är uppbyggda av jämnt fördelade punkter i Cyan, Magenta, Gult och Svart och intensiteten av färgerna styrs av hur stor punkten är och färgnyanser regleras av förhållandet mellan punktstorlekarna.
Tittar man med ett förstoringsglas på en bild av den här typen så kan man ganska tydligt se den här typen av mönster. I en del fall kallas det ”amplitudmodulering” att styra punkternas storlek, där en annan metod är ”frekvensmodulering” där man i stället för storleken på punkterna reglerar hur tätt de placeras (inte lika roligt just nu).
Jag är ute efter en ”rejäl” sådan effekt…
Jag börjar med ett ”grundraster”.
Genom att använda en ”Punktfyllning” där jag sätter intervallet mellan punkterna till 2 mm i både x och y led och standardpunkten till 1 mm i diameter (utan kantlinje) så får jag ett bra neutralt startläge. För tryck så kan det vara lite väl glest och stora punkter, men såhär för skärm så ser det inledningsvis ok ut (jag ändrar avstånden senare).
Genom att välja en ”Regel-baserad” stil så kan jag lägga till regler för olika objektsklasser i exempelvis markytelagret från Lantmäteriets öppna data.
Bara genom att lägga till detta ”punktlager” över markytelagret så uppnås en effekt som ligger ganska nära det jag är ute efter, så för vissa tillämpningar så kan man stanna här.
Jag vill dock testa åtminstone så kallat ”fyrfärgstryck” i mitt punktlager.
Jag börjar som tidigare med att skapa en grundstil.
Jag använder även den nya QGIS funktionen för att kopiera stillager så jag får fyra likadana lager.
I tryckerier så brukar man ”vrida” rasterpunkterna för de olika lagren något mot varandra för att inte få interferenseffekter, men det går inte i QGIS (hmm, något som inte går att göra i QGIS, är det möjligt), så punkterna får separeras på annat sätt.
I bilen ovan exemplifierar jag med punkter som är hälften så stora som det inbördes avståndet, men tänk er själva att punkterna individuellt blir större och mindre för att reglera intensiteten.
Jag låter svart vara på sin plats. Gula punkter (den enkla markören och inte fyllningslagret) flyttas 1 mm åt höger. Magenta 0,5 mm till höger och Cyan 0,5 mm åt vänster. Både Cyan och Magenta flyttar jag dessutom 0,87 mm nedåt. (I bilden tidigare så är det något andra mått för det gula lagret, men du förstår säkert principen.)
Det vertikala avståndet i punktfyllningarna måste också ändras från 2 mm till 1,73 mm, eftersom jag krympt detta avstånd när punkterna förskjuts i sida (se bilden ovan).
Sedan gäller det att lista ut hur dessa skall ”blandas” för att uppnå önskad färg. En viss hjälp kan man få av exempelvis Libre Office och den färgväljaren, eller varför inte färgväljaren i Gimp.
Där kan man välja färg i en flik, eller använda pipetten för att plocka en färg från skärmen, och sedan växla till CMYK fliken och se den procentuella fördelningen av färgerna. Sedan får man experimentera för att omsätta dessa värden till symbolstorlekar i QGIS.
Man får laborera lite med storlekar på punkterna, inte minst då exempelvis gult är så mycket mindre intensivt än magenta (exempelvis). För att blandningen av punkterna skall fungera så behöver man även laborera med punkternas utritningsordning och transparens. Jag har placerat svart underst och gult överst, samt satt alla färger till 50% transparens. I en del fall så får man kanske justera detta också, men det har jag inte behövt i min karta, mer än för byggnadslagret.
Metoden lämpar sig bara för polygoner, men den effekt jag var ute efter uppnås ganska väl ändå. Jag tyckte dock att höjdkurvor blev lite för mycket så jag lade till en höjdskuggning i stället.