Jag fyller på med lite Gnome efter gårdagens inlägg. Den här gången så testar jag några olika Linuxbaserade distributioner som erbjuder skrivbordsmiljön Gnome.
Grundinstallation av Linux och sedan QGIS installation av senaste stabila version, så får vi se vad som händer. Det innebär att många distributioner inte är aktuella, exempelvis Arch, men mer om det mot slutet.
OpenSUSE
Här använder jag en nätverksinstallation där jag aktivt väljer Gnome som skrivbordsmiljö. Det går att välja lite olika varianter av ISO filer men den här passar mig just nu.
http://download.opensuse.org/repositories/Application:/Geo/openSUSE_Tumbleweed/
I Yast2, som är programhanteraren i openSUSE, så lägger man till sökvägen ovan. Om man använder en annan version av openSUSE, exempelvs ”Leap” så får man anpassa sökvägen något.
Sedan är det bara att uppdatera Yast2 och söka efter QGIS, kryssa för det man vill installera och bekräfta.
Det blir inte den senaste versionen av QGIS (2.18.4 medan 2.18.6 är tillgänglig), men i övrigt så fungerade installationen mycket smidigt.
OpenSUSE = Godkänt
Fedora
Fedora, som är starkt förknippat med RedHat, använder Gnome som standard så här är det bara att hitta en lämplig ISO för ”Workstation” och köra igång installationen. Även här väljer jag en nätverksinstallation, men det finns flera att välja på.
Här får man ett väldigt ”standard” Gnome när man är klar. Jag hade problem med VirtualBox tilläggen för att få upp den virtuella installationen i fullskärm, så det får ni stå ut med i bilderna (jag tror jag glömde installera ”gcc”).
Instruktionerna för installation av QGIS är terminalbaserad på liknande sätt som Ubuntu.
sudo dnf copr enable neteler/liblas sudo dnf copr enable neteler/grass70 sudo dnf copr enable neteler/QGIS-2.18-Las-Palmas sudo dnf update sudo dnf install qgis qgis-grass qgis-python
Här hade jag problem med Grass7 modulen, så den struntade jag i att installera. Det är programkatalogen som inte verkar finnas, åtminstone inte när jag försöker installera.
I övrigt är installationen enkel, men inte heller i Fedora får man senaste versionen av QGIS. Här är det till och med en ännu äldre version (2.18.2).
Fedora = Knappt godkänt
CentOS
Om Fedora har kopplingar till RedHat, så är CentOS i princip RedHat, fast utan kommersiell support.
Installationen påminner väldigt mycket om Fedora och innebär vare sig mer eller mindre problem (finns det Linux distributioner som inte är någorlunda enkla att installera nu för tiden?).
CentOS har gjort en del anpassningar av Gnome som säkert passar en del, och lika säkert inte inte passar andra…
Hur som helst, CentOS har ett väldigt svagt stöd för QGIS med gamla paket och dåligt pythonstöd. Jag försöker följa instruktionerna för ”QGIS stable”, men det låser sig ganska snabbt med en misslyckad installation som följd.
Jag tycker att CentOS känns gammaldags, men det brukar vara typiskt för distributioner som är ”professionella”, eller mera riktade mot yrkesanvändare. Jag förstår inte detta? Varför skall allt som skall användas i jobb vara så förbannat krångligt, omodernt och fult (någon där ute som använder SAP?).
Efter lite letande så hittar jag instruktioner för installation av CentOS på http://planet.qgis.org/planet/user/15/. Detta ger i alla fall QGIS 2.14 om än i en äldre version. Fullt fungerande? Inte direkt…
Skall du använda QGIS så kan jag inte rekommendera CentOS.
CentOS = Underkänt
Debian
Jag väljer att inte prova Mint, med flera distributioner som bygger på Debian eller Ubuntu (Ubuntu bygger från början på Debian). Debian ”original” däremot, kan vara intressant.
Debian är lite ”gammalmodig” när det gäller installationen (hmm, alla Linuxdistributioner är nog inte lika enkla att installera trots allt). Det tar dessutom ganska lång tid att hämta och installera alla komponenter, detta kan delvis bero på att nätverksspegeln är lite långsam.
Under installationen så kan man välja vilka skrivbordsmiljöer som skall läggas till, vilket inkluderar Gnome.
I likhet med Ubuntu så får man i Debian den senaste versionen av QGIS.
Debian = Bra!
Slutsatser
Ubuntu har jag installerat så många gånger tidigare och installationen av QGIS skiljer sig inte från Debian, därför så finns Ubuntu Gnome inte med här. Ubuntu känns däremot mycket mera modern som grund än Debian, installationen är dessutom en baggis.
Jag är mest van vid Ubuntu, vilket tillsammans med Debian, ger den senaste QGIS versionen hela tiden om man följer instruktionen på qgis.org. Det finns övergående problem med QGIS och Debian/Ubuntu som handlar om GDAL stödet i vissa varianter av installationer, men det kan jag stå ut med ett tag till.
Arch baserade distributioner har möjlighet att köra Gnome desktop och är generellt väldigt trevliga, men även om det går så är det praktiskt mycket krångligt att installera QGIS då det är ett mycket omfattande paket. Jag kan därför inte rekommendera någon att använda Archbaserade distributioner som Manjaro, om man vill använda QGIS.
I övrigt, när man väl är inne i skrivbordsmiljön Gnome, så är väldigt mycket likt mellan distributionerna jag provar här. Om man får igång de program man vill använda så spelar det därför inte så stor roll vilken man väljer.
Personligen så kommer jag att fortsätta använda Ubuntu med Gnome! I och med Canonicals beslut att lägga ner Unity och satsa på just Gnome så är detta definitivt inte ett dåligt val. Vad du själv väljer är upp till dig, men det är ju det som är den stora styrkan med Linux. Valfrihet!