När man har ett större Windowsnätverk så är ett alternativ att använda ”RIS” eller Remote Installation Services. Detta är en Microsoft produkt för PXE bios installation. Men detta är inte exklusivt för Windowsklienter, det går även att göra för Linux.
PXE står för ”Preboot eXecution Environment”, och innebär att klienten kan ställas in att hämta resurser för att starta via nätverket. Enkelt förklarat så ändrar man startordningen i datorn så att den väljer att boota från nätverket innan den försöker boota från lokala diskenheter.
På detta sätt kan man smidigt installera klienter utan att behöva strula med bootdiskar och USB-minnen. Vinsterna är speciellt stora med Windowsklienter då dessa tar ganska lång tid att installera, men även Linuxklienter kan vinna mycket på att installeras på detta sätt. Vill man exempelvis ha en anpassad standardinstallation för organisationen så skulle detta vara ett bra sätt att sprida denna inom det lokala nätverket.
På Linux (jag använder Ubuntu) så baseras PXE Server på DHCP, HTTP och TFTP. DHCP används för att hänvisa klienter till en boot-resurs och sedan används TFTP för att ansluta de resurser som krävs till klienten.
Jag kommer inte här att gå igenom exakt hur man gör för att sätta upp en PXE-server, det kan man läsa mer om exempelvis här: https://www.ostechnix.com/how-to-install-pxe-server-on-ubuntu-16-04/.
Om man redan har en DHCP server i nätverket så kan man anpassa den för PXE-boot. Själva PXE-servern kan man sedan sätta upp separat för att inte binda upp DHCP servern för den typen av trafik.
Det går att skapa olika typer av klientinstallationer (även servrar kan installeras på detta sätt). Det enklaste är att använda standard ISO filer med olika standardinstallationer, exempelvis baserat på olika skrivbordsmiljöer.
Vill man anpassa klienterna med speciella program så kan man skapa en anpassad ISO fil med ”Ubuntu Customization Kit”, eller genom en annan metod för att anpassa standardinstallationer.
Jag vet inte om det finns någon möjlighet att automatisera installation och anpassningar med någon form av skript, på samma sätt som är möjligt via RIS. Utan en sådan möjlighet så behöver en administratör fysiskt befinna sig vid klientdatorn. För RedHat och Fedora så finns ”kickstart” som kan automatisera installationer, vilket bland annat används vid CERN. För Debian finns ”FAI” (https://fai-project.org/) som dessutom finns som ISO. Med FAI kan man installera alla typer av Ubuntuklienter och tilläggsinstallera paket, samt konfigurera dessa. Hmm, den tror jag att jag måste prova.
När jag ändå är igång så kan jag kolla in ”Clonezilla”, men där tror jag att användningsfallet är mera åt ”jag vill återställa alla datorer i salen” hållet, än att ha en hög beredskap att installera enstaka klienter vid behov.