I arbetet, som det varit mycket av den senaste tiden, så blir det väldigt mycket ArcMap. Nu är det i och för sig en väldigt gammal ArcMap jag har tillgång till än så länge, men det finns saker som jag märker går betydligt bättre att utföra med QGIS.
Skall vi vara ärliga så är det fortfarande ganska mycket som jag behöver göra som fungerar bättre i ArcMap, eller i alla fall fungerar bättre och i vissa fall saknas funktionen jag behöver i QGIS. Men som jag skrivit om tidigare så tycker jag inte att det är en tävling!
Efter att ha stångat pannan smått blodig i ett antal processer med ArcMap där jag exempelvis skulle skapa Voronoipolygoner (saknar tillräcklig licensnivå) eller skulle skapa siktfältsdiagram (min version av ArcMap vägrar att låta mig ange en observatörshöjd utan att krascha) över ett väldigt stort område, så blev det till slut dags att plocka fram QGIS.
Voronoipolygoner fanns det inte bara ett verktyg för, utan två. Ett som är inbyggt i ”core” och ett från GRASS. Inte behövde jag uppgradera licensen heller… Resultatet kunde jag sedan spara som shape och föra tillbaka till projektet i ArcMap.
Siktfältsdiagrammet klarade av att göra allt jag behövde med offset för såväl observatör som mål (verktyg via GRASS). Då ArcMap krånglade så gjorde jag även analysen med Global Mapper, vilket gick betydligt bättre än med ArcMap, och medan jag väntade på det första resultatet i Global Mapper, så gjorde jag tre stycken liknande i QGIS…
Nu är min Global Mapper inte heller den senaste, men den utför i alla fall det jag vill. QGIS (version 3.0) är däremot betydligt snabbare på beräkningarna. När jag sedan jämför resultatet från QGIS och Global Mapper så är de så pass lika att jag vill säga att de är identiska i allt som har betydelse. I alla fall för mig.
Snabbheten i QGIS jämfört med ArcMap upphör inte där. Bara för skojs skull så testade jag att läsa in terrängkartans markytelager från en fildatabas i ArcMap. Samtidigt lade jag till samma lager, från samma fildatabas i QGIS. Lagret laddades i det närmaste lika snabbt i båda programmen, panorering och zoomning däremot, var betydligt snabbare i… QGIS!!
OK! Det är inte en rättvis jämförelse. När jag får mina datorer uppgraderade till ArcGis Pro (vilket år som helst nu), så skall jag testa igen. Men då skall jag också prova att läsa data från GeoPackage i stället för fildatabas med QGIS.
Det är inte jämförelsen som är intressant här! Det är det faktum att det finns flera alternativ att använda om man bara vill prova. Jag använder ArcMap på jobbet, så länge det fungerar, men när jag stöter på problem så provar jag med QGIS. Sedan blir det fler och fler saker som jag faktiskt väljer att göra i QGIS direkt, för att jag tycker resultatet blir bättre där, men det kan ändras i och med ArcGis Pro. Fungerar det inte heller i QGIS så kan det bli nödvändigt att börja leta efter pythonbibliotek och skriva ett eget skript, något som fungerar i både ArcMap och QGIS, med olika för- och nackdelar.
Har du sedan ett annat GIS, från Pitney Bowes (gud förbjude), Intergraph, Hexagon, eller vad som helst annat, så finns det betydligt sämre alternativ än QGIS att ha tillgång till som ”backup” på datorn om något krånglar. Som jag märkt så finns det saker som fungerar med mitt kommersiella GIS (om än gammal version), men där QGIS gör ett lika bra jobb fast mycket snabbare. Tar man sig lite tid att testa så hittar man ganska snabbt vilket program som är bäst på olika saker och därmed blir man mera effektiv i det arbete man skall utföra.
När licenserna väl är köpta och man trivs med det GIS man har, så finns det inget direkt att spara på inköpskostnader. Nej det man kan tjäna pengar på är att bli mera effektiv, genom att hitta metoder och lösningar som går snabbare, med kompletterande programvaror som QGIS. Och som alla vet är tid pengar…