Installera Linux

Detta är ännu ett inlägg om hur du installerar Linux på en dator och kommer igång med operativsystem baserat på öppen källkod. Den här gången är det ett lite ”renare” och enklare system, väl anpassat till lite äldre hårdvara, men ändå väldigt anpassningsbart och kapabelt. Funktionellt är det ingen skillnad på detta system och sådana som är lite mer ”moderna”.
Det handlar om Xubuntu 18.04 LTS, vilket är en distribution baserad på Ubuntu men med det lite renare gränssnittet ”xfce”. Du kan ladda hem skivavbildningarna för installation från https://xubuntu.org.
Boota från DVD eller USB med ISO-avbildningen (använd exempelvis Rufus för att skapa en bootbar USB).

Det första som visas där du förväntas göra ett val är för installationsspråk. Välj önskat språk (jag väljer Svenska) och klicka på ”Installera”. Om du klickar på ”Prova Xubuntu” så kommer inget att installeras, utan allt läsas in i RAM och köras från minnet. Detta kan vara bra för att testa så att exempelvis nätverkskort och liknande fungerar innan man installerar.

Nästa dialog ger dig en chans att välja en annan tangentbordslayout än vad som är standard för det språk som du valde tidigare. Det går även att testa vald layout för att se så att exempelvis å, ä och ö fungerar, men var inte orolig. Det gör dom!

Som standard så är inte valet att installera tredjepartsprogram förvalt. Se till att kryssa i den rutan om du inte absolut vill undvika stängd källkod. Här installeras nämligen stöd för en del nätverkskort och en hel del mediaavkodare (för att exempelvis kunna titta på DVD film).

Om din dator redan har ett operativsystem på hårddisken så får du några fler val än i bilden ovan. Du kan exempelvis välja att installera Linux vid sidan av det operativsystem som redan finns installerat (s.k. dual boot), men om du inte absolut måste så bör du radera och installera systemet rent på en disk.
Kryptering och LVM kan du lägga till om du vet vad det handlar om annars är det inget du behöver bekymra dig om. Tänk på att om du väljer att radera och installera så kommer allt att raderas från hårddisken.

Självklart så måste du bekräfta att ditt val skall genomföras och att förändringarna därmed verkställs (och data raderas).

Förhoppningsvis så behöver du bara bekräfta vilken tidszon du befinner dig i, annars så är det bara att klicka i kartan för att ändra.

Varje dator behöver en huvudanvändare. Den användare som du skapar här får utökade behörigheter på datorn och kan exempelvis lägga till och ta bort program. Om du exempelvis installerar en dator åt någon annan där du skall sköta administrationen så bör du här skapa ett administrationskonto. Du kan när installationen är klar lägga till fler användare med anpassade behörigheter väldigt enkelt.
Är det bara du som skall använda datorn, eller om ni skall ”dela” ett konto så behöver du däremot inte bekymra dig om användarkonton. Se bara till att komma ihåg lösenordet och kryssa i ”Logga in automatiskt”. Då kommer datorn att starta inloggad varje gång den startar.

Sedan kör installationen igång och beroende på din dators prestanda så kan det ta några minuter att slutföra.

När allt är klart är det bara att starta om datorn en sista gång. Under omstarten får du även en fråga om omstart när du tagit ur installationsmediat.

Även om man väljer att hämta uppdateringar under installationen så brukar det finnas några ytterligare uppdateringar att installera när man är klar.
Till skillnad från Windows 10 så kan du alltid välja att inte installera uppgraderingarna om du inte har tid eller vill. Du kan till och med stänga av kontrollen av om det finns uppgraderingar tillgängliga, även om jag inte rekommenderar det.
Skrivbordsmiljön i xfce är väldigt anpassningsbar, men som standard så hittar du ”start” knappen uppe till vänster i statuspanelen. Denna panel påminner i funktion om hur det såg ut i Windows 7. Vill du flytta panelen till nederkanten av skärmen så är det fullt möjligt via ”panelinställningarna” (högerklicka och välj panel/inställningar).

Programstartsmenyn kan förutom att klicka på den även aktiveras med tangetbordskommandot Ctrl + Esc. Vill man hellre använda ”windows” knappen så går även det att ställa in.
Program är organiserade i kategorier (till höger) och de program som ofta används kommer att visas i kategorin Favoriter som förval. Det finns en hel del program installerade redan från början, men skulle det vara något ytterligare som du behöver så installerar du nya program via programmet ”programvara”.

Även här är programmen indelade i kategorier, men det går även att söka efter program om man vet vad man letar efter.
Det är inte lönt att du letar efter Adobe Photoshop eller Microsoft Office, men om du i stället titta under ”Grafik och fotografi” eller ”Produktivitet” så hittar du flera mer eller mindre likvärdiga program du kan prova. Ett kontorsprogram är redan installerat i och med Libre Office, som jag skulle säga väl motsvarar kraven på kontorsprogram för majoriteten av alla användare. Vill man ha ett alternativ till Adobe Photoshop så skulle jag rekommendera Gimp eller Krita. Båda hittar du under kategorin ”Grafik och fotografi”.

När du hittat ett program du vill installera är det bara att klicka på ”Installera”. Du behöver ange lösenordet för kontot innan installationen börjar, men sedan går allt automatiskt.
Många program har skärmbilder och en beskrivning presenterade, så man kan förhoppningsvis hitta den typ av program man letar efter i programbiblioteket. Om så inte är fallet, exempelvis med QGIS, så går det att installera på andra sätt också.
Sättet att hantera program i Linux genom en programhanterare gör att det hela tiden sker en bevakning runt uppdateringar. När det kommer en uppdatering av ett program så kommer du att få en fråga om du vill uppdatera, vilket inte är svårare än ett klick och ett lösenord.

Anpassningar

Att byta skärmbakgrund är något enkelt som snabbt ändrar utseendet på gränssnittet.

Högerklicka på skrivbordet och välj ”Skrivbordsinställnignar”. Välj bland standardbilder eller en helt egen bild.
Andra inställningar som jag nämnt tidigare är statuspanelen (högerklicka och välj ”panel”). Det går att flytta panelen, men det går att göra mer med panelen i dessa inställningar. Storlek, transparens, ”applets”, beteende med mera. Det går även att lägga till fler paneler om man har behov av det.
I panelen finns ”startmenyn”, kallad ”Wisker menu”. Även denna har mängder av inställningar om man högerklickar på den och väljer ”Egenskaper”.
Många inställningar nås via menyn, eller samlat via en inställningspanel. Denna kan man exempelvis starta via en ”Inställnings” knapp i startmenyn.

Här kan du nu leta runt bland inställningarna om det är något du vill ändra, eller bara för att testa vad som är möjligt. Du kommer att märka att det går att ändra väldigt mycket jämfört med exempelvis Windows och det finns därför väldigt goda möjligheter att skapa ett väldigt personligt operativsystem.
Vill du exempelvis göra så att windowsknappen fungerar för att ta fram programmenyn så gör du det under ”Tangentbord” och fliken ”Programgenvägar”.

Leta reda på raden ”xfce4-popup-whiskermenu” och dubbelklicka på raden. Detta visar ett nytt litet dialogfönster där du trycker på den nya önskade tangenten för att aktivera menyn. I stället för Ctrl+Escape så kommer det att stå ”Super L” om du trycker på windowsknappen.
Om du har lite speciell hårdvara, som nVidia nätverkskort, så bör du köra ”Ytterligare drivrutiner” för att eventuellt lägga till bättre anpassade drivrutiner för dessa hårdvaror.

Fortsätt

Om du aldrig använt något annat än Windows så kan det säkert upplevas som en liten uppförsbacke med Linux. Det är helt naturligt. Linux är inte Windows! Det är ett helt annat operativsystem, så saker och ting måste göras lite annorlunda, men om man kan se förbi det så kommer man ganska snart att vänja sig.
Jag kan inte här ge dig alla färdigheter du behöver för att undvika problem och frågeställningar om Linux, vilket du måste vara beredd på. För det mesta så finns dock hjälp att få. Är det något specifikt du undrar över så finns Google nära till hands och är man bara nyfiken så skulle jag rekommendera lite YouTube filmer.
Många lösningar på problem innebär att man skriver kommandon i ”terminalen”. Detta är inget att vara orolig över, då man ofta beskriver det som behöver göras på ett bra och tydligt sätt. Terminalen är ofta det snabbaste och smidigaste sättet att lösa många saker, men det är sällan nödvändigt. Har man tid så går det mesta att göra även via gränssnittet med formulär och knappar.
Man måste också vara beredd på att alla inom Linux inte är förstående och accepterande för ”nybörjare” och de problem som kan uppstå. Dessa är dock en minoritet och inget att bry sig om. Inom alla områden så finns det korkade människor, vilket du säkert redan märkt på sociala media.
Linux är som sagt något helt annat än Windows och det är ett ”kaninhål” man kan falla väldigt djup ner i. Men moderna Linuxdistributioner är väldigt användarvänliga och faktiskt ganska lätta att hantera om man bara har lite tålamod och accepterar att man då och då behöver lite hjälp.