Lite då och då så återvänder jag till QGIS 3D för att se hur det utvecklas. Det är en ny funktion som jag inte ställer speciella krav på ännu, det återstår ganska mycket arbete innan det är i nivå med övriga QGIS i funktionalitet. Men det sker också förbättringar. Både förbättringar och sådant jag tycker återstår att göra tänkte jag ta upp i detta inlägg.
Det som framför allt är en påtaglig förbättring i mitt tycke är hur resurser disponeras. I början så kunde CPU fläktar gå i taket så fort man startade ett 3D fönster. Man behövde inte göra någonting mer än så. Väldigt irriterande. Men när jag nu startar ett 3D fönster så är fläktarna ganska tysta (QGIS 3.0.3). Visst, det händer en del när ”tiles” renderas emellanåt, men när det är klart så lugnar datorn ner sig och resurserna frigörs för annat.
Nu är det ju inte så att alla resurser är frigjorda, det är fortfarande märkbart större belastning på CPU medan 3D fönstret är öppet, men det är mycket mindre än vad det varit tidigare.
Det är enkelt att aktivera 3D och justera inställningarna, bara se till att det finns ett höjdlager i rasterformat och peka ut det i inställningarna.
När det gäller inställningar så är det inte jättemycket man kan göra här, men det är ok. Det är bättre att försöka få igång grundfunktionaliteten perfekt innan man börjar expandera med fler finesser.
Vad är det då som återstår att fixa i denna grundfunktionalitet? Ja, det beror i och för sig på vad man har för målsättning, men om 3D skall bli en naturlig del av QGIS så måste man ställa ganska höga krav på grundläggande funktioner. Här listar jag några förbättringsområden jag upplever att man behöver lösa för att nå denna högt ställda ambitionsnivå:
- ”Slivers” mellan tiles. Det syns lite i bilden ovan, i gränserna mellan tiles, där dessa inte riktigt går ihop och det skapas luckor. Detta behöver man försöka minimera, om det inte går att eliminera helt. Som det ser ut nu är det lite för påtagligt.
- 3D ”rotation” (orbit). Panorering och zoom fungerar ganska bra redan, men 3D rotation och ”tilt” är väldigt ”hoppigt”. Här behöver rörelserna bli lika mjuka och stabila som panorering och zoom. Panoreringen blir också lite ryckig när man är väldigt inzoomad. Dessutom måste man se över rörelserna som styr 3D visningen. Det går att vänja sig, men varje gång jag återvänder till ett 3D fönster så rör jag musen åt ”fel” håll.
- Tiles med mycket information (vektorkartor) tar ganska lång tid att rendera. Det låser inte 3D fönstret, vilket är bra, men det tar lite väl lång tid att rendera de tiles som behövs. Dessutom så renderas inte alla tiles homogent, så det blir tydliga skarvar mellan tiles, vilket stör helhetsintrycket. När tiles är renderade och inlästa så renderas dock scenen riktigt snabbt (med tidigare nämnda begränsningar).
- Dockade 3D fönster. Detta är inte ett unikt problem för 3D fönster, utan det gäller samtliga dockade kartfönster. Det kanske inte ens är ett problem, men när jag jobbar med en laptop, eller en liten skärm, så använder jag ofta ctrl + tab för att maximera kartfönstret, samtidigt som verktygspaneler kan döljas när dessa inte används. Som parentes kan jag nämna att jag gillar denna funktion bättre än ”auto hide” som finns i exempelvis ArcMap. Men när jag använder ctrl + tab så döljs alla dockade fönster, inklusive kartor och 3D vyer. Om kartor och 3D vyer däremot inte är dockade så är de kvar synliga när panelerna döljs. Det är bara kartvyer som har detta beteende.
Det här är väl de punkter jag framför allt vill se förbättringar inom, innan man går vidare med funktioner som:
- Terränskuggning (solskugga)
- Förbättrade 3D vektorsymboler
- Synkronisera 2D och 3D vyer
- Exportera 3D-scen
- etc.
3D i QGIS är i praktiken fortfarande lite ”skakigt”, men det blir sakta bättre och bättre.
Vad tycker ni om 3D i GIS? Är det något som är starkt efterfrågat? I vilka situationer är det bra att ha? Vad kan inte hanteras utan en 3D vy?