Vi får leva med *.shp

Det är inte många som kan hävda att shapeformatet är det bästa formatet att skapa, lagra och sprida geografisk information med. GeoPackage och PostGIS är i mitt tycke betydligt mycket bättre sätt att hantera geodata på, men ändå så ”tvingas” vi använda det ”sämre” formatet för hantering av vektordata.
Orsakerna till detta, och varför jag tror att vi kommer att få leva med *.shp väldigt länge ännu diskuterar jag i detta inlägg.
(Jag använder GeoPackage och PostGIS som formatexempel här, men det finns flera geodataformat som är bättre än shape. Jag personligen föredrar däremot GeoPackage och PostGIS som förstahandsalternativ för lagring av vektordata.)
Anledningen till shapeformatets fortsatta framgång är egentligen väldigt enkel. Det är samma anledning som varför vi fick VHS och inte Betamax med sin bättre kvalité som standard för hemvideo. Båda videospelarna fanns samtidigt på marknaden och de som kunde jämföra var nog alla övertygade om att Betamax var bättre, men ändå så blev det VHS som blev standard under decennier.
När det sedan kom ett ännu ”bättre” alternativ så tog det fruktansvärt lång tid innan man kunde säga att ”övergången” var klar. En kollega har fortfarande en TV med inbyggd VHS på kontoret för att många gamla instruktionsfilmer fortfarande inte finns på andra format. Att övergången ändå inträffade berodde på att det inte fanns en eller några få dominerande aktörer som höll emot. Det fanns ett ekonomiskt intresse att sälja nya utrustningar och kanske till och med filmer som man redan hade, en gång till.
Det handlar om ”adaptering”, det vill säga vad vi; användare, industrin och marknaden tillsammans ”väljer” att använda. Det spelar ingen roll hur många studier och tester som görs som visar att GeoPackage och PostGIS är bättre än Shape, om inte VI väljer att använda dessa format.
Som enskild användare så har vi naturligtvis ett val om vi bara ser till oss själva och det som finns närmast, men så fort vi måste ta hänsyn till helheten så blir valet genast betydligt mera begränsat.
Inom GIS så finns det några få (väldigt få) dominerande aktörer, som i praktiken är helt avgörande för vilka format som skall bli dominerande inom GIS.
Så länge stödet för GeoPackage och PostGIS hos dessa är begränsat till import av data, möjligen ”export via krångliga python API” och inte fullt ut redigering, så finns det bara ett format som stöds av alla när det gäller läs, skriv och redigering, nämligen *.shp.
Är det svårt att lägga till fullständigt stöd för läs och skriv till GeoPackage och PostGIS i en GIS mjukvara?
Nej, det är det sannerligen inte!
Så vad är det då som hindrar detta? Shape är ett sämre formatalternativ i stort, oavsett vilket GIS man använder, men genom att dominerande aktörer väljer att erbjuda egna ”ägda” format som det enda bättre alternativet till sina användare, i stället för öppna format, så bromsar man effektivt upp adaptionen av format som GeoPackage och PostGIS.
Se bara vilka format som stöds av Microsoft Word (doc och docx), jämfört med den öppna standarden *.odt. Libre office kan läsa och skriva doc/docx utan problem, men om du kommer med ett dokument i odt-format till någon med Word, så var det länge omöjligt för dom att läsa detta. Nu mera finns det ett relativt långtgående stöd för odt, men det är tydligt vilket format som föredras av Microsoft.

I grunden är detta en ekonomisk fråga. Proprietära företag överlever tack vare licensbetalare. Man vill ha nya för att växa, och de man har vill man behålla! Det är inget konstigt med det.
Företagens ”eftergifter” när det gäller stöd för öppna format begränsas informellt så mycket det bara går, så länge det går, utan att man riskerar för mycket dålig publicitet, skrämmer bort potentiella nya användare, eller de användare man redan fångat in. Detta begränsade stöd för öppna format lyfter man snarare fram som stora styrkor med den egna plattformen, en naturlig del i marknadsföringen. ”Vi stödjer OGC format till 100%, och vår mjukvara kan läsa såväl GeoPackage som PostGIS standarden”, och användarna går på detta! Det är först när betalande användare börjar kräva fullt stöd för öppna format som vi kommer att se en förändring som kan få effekt.
Allt detta sammantaget betyder, att så länge de stora aktörerna ”passivt” hindrar användningen av öppna format som GeoPackage och PostGIS, så är det enda formatet som sömlöst kan användas för att utbyta vektordata mellan alla GIS, öppna eller ägda, Esri Shape.
Detta inlägg handlar inte om program med öppen källkods ”förträfflighet”! Det handlar om information och hur vi delar denna. Stängda, ”ägda” format, eller för den del annan form av ”inlåsning” till en plattform är det största hindret för informationens fria rörelse. Detta gäller absolut inte bara GIS, och att ”äga” ett format är bara ett sätt att låsa in användare. Ett annat, är den ökande trenden att enbart erbjuda mjukvaror och tjänster som prenumerationstjänst, helst i ”molnet”. Då äger man inte bara formatet, utan i många fall har man även klorna i vår information. Och information är makt.
[EDIT. Idag publicerade Paul Ramsey en artikel med kommentarer som rör en presentation han höll för ett tag sedan. Innehållet i den artikeln och den tillhörande presentationen, är något jag starkt rekommenderar för den som tyckte att innehållet i min artikel var tänkvärt.]