Efter ett tips från ”Leif” så tänkte jag kika lite på historiska vattendata från SMHI.
Via ”Svenskt vattenarkiv” kan man söka efter och ladda ner batymetrikartor, eller ”djupkartor” för väldigt många svenska sjöar. Det är inte nymätta data, men det finns sådana som inte är speciellt gamla heller.
Via ”SVAR” kan man leta upp den sjö man är intresserad av och med stor sannolikhet så finns det en karta att ladda hem.
Filen jag hämtar är inskannad och sparad i TIF format (bilden ovan är omsparad som png).
Det är inga större problem att georeferera kartan i QGIS och använda den som ett rasterlager där, men om man vill använda djupdata och exempelvis göra en 3D modell, eller hantera djupet på annat sätt så är det nog enklast att bearbeta bilden lite i ett ritprogram först.
För mindre sjöar så kan det vara enklare att skapa vektordata manuellt genom att digitalisera ovanpå den georefererade kartan, men nu testar jag en lite mera avancerad metod.
Först så beskär jag bilden och raderar allt som inte är relaterat till sjön. Detta omfattar all text runt, norrpilar och liknande. Även ”kludd” bör tas bort så gott det går. Sedan plockar jag bort siffror och redigerar kurvorna så att det skapas ”slutna” polygoner.
Bilden gör jag om till gråskala för att göra det lite enklare i hanteringen med färger och sedan fyller jag polygonerna med olika nyanser beroende på djup. Sedan är det bara att spara och läsa in bilden i QGIS georeferering.
Den refererade bilden (jag har inte varit speciellt noggrann) görs sedan om till vektordata med raster till vektorverktyget ”Vektorisera”. Detta skapar mängder av polygoner med olika värden baserat på färgvärdet i gråskalebilden. Det är enkelt att markera och radera större områden som man inte vill ha med genom att redigera vektorlagret. Men för alla småpunkter och de svarta linjerna så använder jag ett annat trick.
Först så väljer jag ut alla objekt som har ett värde som ligger nära ”svart” eller ”0”, och raderar dessa. På så sätt försvinner svarta objekt utanför sjön, men det skapar även luckor och hål i sjöpolygonerna.
Dessa stänger man genom att buffra med någon meter i positiv riktning. För att minska överlapp mellan polygoner och återgå till lite mer normal utbredning så kan man även buffra halva den sträckan i negativ riktning. Som en bonuseffekt så har denna process en utjämnande effekt inte minst på konsekvenserna av vektoriseringen från raster.
Jag tycker att detta är ett utmärkt tillfälle att köra verktyget direkt på lagrets data i redigeringsläge. På så sätt slipper man en massa mellanlager och extra filer i bearbetningen. Se bara till att spara redigeringar innan processen körs så att det går att återgå till en sparad version av lagret om något skulle bli fel.
De flesta polygonerna är nu ”ringar” med hål i, vilket kan vara användbart ibland, men jag väljer att ”laga” alla hål med verktyget ”Ta bort hål” i det avancerade verktygsfältet för digitalisering.
Sedan är det bara att skapa nya attribut för objekten så att de ursprungliga djupvärdena kopplas till alla objekt. Därefter kan man exempelvis använda 3D funktionen i QGIS för att visualisera djupet, även om det i det här fallet inte blev sådär supertydligt.
Nej det blir snyggare med exempelvis Tanaka konturer runt polygonerna, men min favorit är nog realtidseffekter med ”inre skugga”.
Texter från originalkartan återskapas och sedan är det upp till mig att komplettera och göra något ”snyggt” av det.
Om jag får säga det själv så blev det ganska bra…