I detta inlägg tänkte jag titta på hur man kan använda QGIS stilhantering för att skapa ganska komplexa symboler med framför allt etiketter.
För detta så använder jag flygplatsdata från OpenFlights.org, lite godtyckligt, men du kan använda vilka data du vill.
Jag vill skapa en ”skylt” med enhetligt utseende där jag har ID och stad, med koder enligt IATA och ICAO samt höjd över havet samt faktiskt namn. Allt detta finns redan i etiketten ovan, men jag vill anpassa den betydligt mera.
Jag vill exempelvis lägga till en ram och sedan använda lite olika typsnittsstilar.
Ett grundläggande val är om stilen skall skapas i kartenheter (meter) eller bildskärmsenheter (punkter/millimeter). Jag väljer här millimeter, vilket påverkar resten av mina val, så tänk efter vilket som bäst passar dig. Jag väljer millimeter mest för att jag inte vet vilken skala som jag skall skapa min färdiga karta i.
Jag börjar med en ram baserad på en ellipsmarkör som jag förankrar i överkant. I bilden ovan syns även grundpunkten med, vilket jag tycker hjälper mig när jag bygger upp lite mera komplexa stilar. Storleken på ”ellipsen” kan justeras efterhand.
Ett lager kan bara ha en etikett! Den kan vara uppbyggd i flera rader och bestå av olika delar, men jag kan inte variera typsnitt och stil i en och samma etikett. Därför väljer jag ett huvudattribut som dessutom kommer att interagera med ellipsmarkören som min etikett.
Jag har valt namnet på staden som huvudetikett och denna placerar jag ovanpå punkten, men något förskjutet så att nederkant av texten är någorlunda justerad mot nederkant på min fyrkant. I övrigt har jag valt att göra om texten till versaler, separera bokstäverna något och använda mig av textmaskering mot fyrkanten i bakgrunden, vilket är en ny funktion i QGIS 3.12.
Då var det så frågan om resten av informationen…
Så länge man klarar sig med de grundtypsnitt som är installerade så är det enklaste att använda ”typsnittsmarkörer”. Dessa kan placeras med anpassade avstånd från grundpunkten, med individuella val av typsnitt och begränsade stilval. Det går inte att välja ”kursiv” eller ”fet” stil så det gäller att man har ett typsnitt som passar. Om man behöver mer anpassade stilar så måste man skapa flera lagerkopior och kombinera etiketter från flera lager. På det här sättet så håller man däremot ihop allt i en enda stil.
Innehållet i typsnittsmarkören kan man styra med uttryck precis som på så många andra platser i QGIS.
Det hjälper att hitta ett område där etiketterna testar ”ytterligheterna” när det gäller textlängder och innehåll med mera. Sedan anpassar man så långt man kan inställningar och storlekar, utan att överdriva. Det är inte säkert att precis alla texter kommer att passa in överallt.
Försök även att fundera till på hur kartan skall användas. Om det är för skärmvisning så brukar det jag beskrivit ovan fungera ganska bra, men om det skall tryckas på ett papper så är det inte lika självklart. Jobba gärna parallellt med exempelvis en testlayout, så att val av enheter och storlekar även ser ut att funka i tryck.
Man stöter då och då på sådant som man upplever som en begränsning, men det brukar gå att komma runt sådana problem. Det är oftast om man har en mycket specifik bild av hur man vill att det färdiga resultatet skall se ut som det kan bli lite jobbigt.
Med de inbyggda funktionerna i QGIS så går det att skapa väldigt komplexa symboler och etiketter. I det här fallet så är i praktiken all text inte etiketter, utan just symboler, men rent praktiskt så spelar det mindre roll i det här fallet.