Nästa LTS för Ubuntu har kodnamnet Focal Fossa och versionsnumret 20.04. I denna artikel tänkte jag kika lite närmare på en av de skrivbordsvarianter som kommer att släppas mer eller mindre samtidigt i april, nämligen Xubuntu med det resurssnåla skrivbordet XFCE.
Om du använder Windows eller Mac och inte har en aning om vad jag menar när jag säger ”skrivbord”, så är det så att med Linux så kan du själv välja hur din skrivbordsmiljö skall fungera och se ut. Som grund så finns det några olika system att utgå ifrån och dessa har sina för- och nackdelar, men alla kan anpassas mer eller mindre efter tycke och smak. XFCE är en skrivbordsmiljö som är mer fokuserad på produktivitet och mindre på ”animationer” och ”snygga” effekter, men vad som är snyggt är ju i betraktarens ögon och jag tycker nog att XFCE är riktigt trevligt att jobba med.
Att installera är så enkelt att jag inte längre tycker det finns någon mening att visa i detalj hur det går till. Gå till https://xubuntu.org och ladda ner en ISO-fil som passar din dator. Använd i en virtuell dator eller skapa en bootbar USB med verktyg som Rufus eller Etcher. Boota sedan din maskin med ISO-avbildningen och följ instruktionerna.
För den teknikintresserade så kan det vara intressant att känna till att i den ”daily build” jag använder så kan man välja att använda filsystemet ZFS på systemdisken. Om detta kommer att vara möjligt i den färdiga releasen vet jag inte, men det kan finnas anledning att läsa på lite om ZFS.
Direkt från start så ser inte Xubuntu dåligt ut, men med några små justeringar så kan man snabbt skapa en miljö som är lätt att trivas med i sin enkelhet. I bilden ovan har jag bytt tema, bakgrund och flyttat programpanelen till nederkanten av skärmen, men det är i princip allt.
Xubuntu vinner inte många innovationspriser men om man är ute efter produktivitet i olika mjukvaror, stabilitet och mindre resurskrävande skrivbordsmiljöer, då är Xubuntu värt att kika närmare på.
Som standard så följer det med en mängd program som textredigerare (Mousepad), filhanterare (Thunar), dokumentvisare (Atril), bildvisare (Ristretto) med mera. Mer kompletta program som webbläsare (Firefox) och epostklient (Thunderbird) samt ritprogram (Gimp), men även sviter med program som kontorsprogram (LibreOffice).
Är det några program man saknar så kan man använda den inbyggda programhanteraren som i det här fallet är Gnome-Software. Här finns allt man kan förvänta sig som Skype, Slack, Spotify, Steam (hmm, bara program som börjar på ”s”), men även mängder av andra program uppdelade i kategorier och direkt sökbara om man vet vad man är ute efter.
För den något mer initierade så kan det vara intressant att notera att man nu har ett alternativ att välja ”källa” för de program man hittar i butiken på ett mycket tydligt sätt. Det gick tidigare också, men det var lite dolt. Nu dyker valmöjligheten upp för alla program där det finns ett val, men inte annars.
Då det sedan är Ubuntu i grunden så finns det enorma resurser bakom med gigantiska programbibliotek (och ”snaps”) inbyggt från början, med möjlighet att lägga till hur många skräddarsydda programbibliotek som helst. Vill man sedan köra program som AppImage eller Snap så har man de möjligheterna också.
QGIS finns i programbiblioteket som version 3.10.3 (just nu), men att installera senaste versionerna på Ubuntu är väldigt väl beskrivet på qgis.org. Det som är bra är att vi äntligen kommer att kunna använda funktioner som kommer med Proj 6.3 och GDAL 3, exempelvis Equal Earth projektioner och PDF med lager.
För hemanvändare där man inte har större begränsningar i vilken skrivbordsmiljö som man klarar av att köra, så är Xubuntu ett alternativ, men sannolikt kommer man att trivas bättre med lite modernare skrivbordsmiljöer. Standard Ubuntu med Gnome är trevligt, men ganska annorlunda. Cinnamon eller Mate är också ganska trevliga, och inte så annorlunda från Windows. En av mina favoriter är dock Budgie skrivbordet. Snyggt, enkelt (-ish) men modernt och det passar mig ganska bra utan att behöva speciellt många justeringar.
Jag kommer nog personligen att fortsätta använda flera olika skrivbordsmiljöer. Inte minst då jag märkt att såväl olika datorer, som olika program och arbetsuppgifter, passar olika bra i olika skrivbordsmiljöer. Detta är en av fördelarna med Linux, det är bara att testa något annat om man inte riktigt trivs med det som levereras som standard.