Det är ungefär en månad kvar innan QGIS 3.18 släpps. Detta kan komma att överskuggas av att 3.16 formellt blir ny LTR version. Det är en viktig LTR då det kan vara den första LTR med 24 månaders support. Om det blir så får vi se, men det finns sådant som talar för det. Men åter till 3.18…
Jag testar ”master” versionen 3.17 på Pop_OS! 20.10 helt utan tillägg, så även om väldigt mycket är klart inför 3.18 så kommer det att göras ändringar fram till ”frysningen” av nya funktioner. Det jag visar här kan därför komma att se lite annorlunda ut när det väl är dags för release.
Direkt när jag använder browsern och öppnar en katalog där jag sparat en punktmolnsfil så dyker det upp en ny symbol där. Lägg till lagret och QGIS börjar jobba. I det här fallet så är det ett punktmoln med drygt 100 miljoner punkter så det tar ett tag att läsa in.
Inläsningen är inte bara en inläsning, utan det är även en bearbetning där det skapas en ”ept_” katalog med samma namn som punktmolnsfilen. Här har det skapats vad som ser ut som ”punktmolns-tiles”. Nästa gång jag öppnar QGIS och lägger till den ursprungliga filen så tar det ingen tid alls för punktmolnet att visas.
Precis som med andra lager så finns det inställningar för exempelvis stil.
Det går exempelvis att styra storlek och form på de punkter som ritas ut, vilket är användbart när man skall visualisera i en bestämd skala.
Om man har ”klassade” punkter så går det att välja visualisering efter det också.
Det finns även möjlighet att använda en färgramp och koppla detta till exempelvis z-värde, vilket ger en höjdgradering. Inställningen för detta kraschar QGIS varje gång jag försöker välja detta i stilpanelen, men om jag först skapar stilen i lagerinställningarna så går det bra att göra justeringar i panelen.
Jag kan tänka mig att vi framöver även kommer att se möjligheter att välja datadefinierade värden i stället för rena attribut här, och det kommer att öppna upp för extremt kraftfulla stilsättningar av punktmoln.
Men än så länge är det bara 2D som jag testat här. Det fungerar bra, men punktmoln är ju 3D…
Nu börjar det bli jobbigt för QGIS. I mina tester var jag tvungen att välja ett mycket litet urklipp från originaldata för att QGIS över huvud taget skulle orka med. Det mesta tror jag beror på den generella 3D implementeringen i QGIS. Det finns verkligen en hel del att önska när det gäller 3D i QGIS. Inte minst navigeringen är helt obegriplig på gränsen till oanvändbar.
Med enorma mängder tålamod och en massa justeringar så går det att visualisera stora punktmoln i 3D, men det är såååå mycket enklare att läsa in punktmolnet i CloudCompare och hantera punktmolnet där. Det finns i nuläget ingen egentlig användning för 3D i QGIS förutom visualisering, och det fungerar mycket bättre i andra program för data som punktmoln. Än så länge…
[Uppdatering]
Testerna i QGIS ovan har gjorts i en virtuell dator utan dedikerat grafikkort. Med ett dedikerat grafikkort så är många av prestandaproblemen borta och visningen renderas snabbt och bra. Däremot så är det fortfarande en hel del problem speciellt när man zoomar in i punktmolnen, då detta gör att punktmolns tiles inte renderas färdigt innan de börjar ritas ut igen och bilden ”flimrar” ganska rejält.