Det är ungefär en månad kvar innan QGIS 3.18 släpps. Detta kan komma att överskuggas av att 3.16 formellt blir ny LTR version. Det är en viktig LTR då det kan vara den första LTR med 24 månaders support. Om det blir så får vi se, men det finns sådant som talar för det. Men åter till 3.18…
Jag testar ”master” versionen 3.17 på Pop_OS! 20.10 helt utan tillägg, så även om väldigt mycket är klart inför 3.18 så kommer det att göras ändringar fram till ”frysningen” av nya funktioner. Det jag visar här kan därför komma att se lite annorlunda ut när det väl är dags för release.
Direkt när jag använder browsern och öppnar en katalog där jag sparat en punktmolnsfil så dyker det upp en ny symbol där. Lägg till lagret och QGIS börjar jobba. I det här fallet så är det ett punktmoln med drygt 100 miljoner punkter så det tar ett tag att läsa in.
Inläsningen är inte bara en inläsning, utan det är även en bearbetning där det skapas en ”ept_” katalog med samma namn som punktmolnsfilen. Här har det skapats vad som ser ut som ”punktmolns-tiles”. Nästa gång jag öppnar QGIS och lägger till den ursprungliga filen så tar det ingen tid alls för punktmolnet att visas.
Precis som med andra lager så finns det inställningar för exempelvis stil.
Det går exempelvis att styra storlek och form på de punkter som ritas ut, vilket är användbart när man skall visualisera i en bestämd skala.
Om man har ”klassade” punkter så går det att välja visualisering efter det också.
Det finns även möjlighet att använda en färgramp och koppla detta till exempelvis z-värde, vilket ger en höjdgradering. Inställningen för detta kraschar QGIS varje gång jag försöker välja detta i stilpanelen, men om jag först skapar stilen i lagerinställningarna så går det bra att göra justeringar i panelen.
Jag kan tänka mig att vi framöver även kommer att se möjligheter att välja datadefinierade värden i stället för rena attribut här, och det kommer att öppna upp för extremt kraftfulla stilsättningar av punktmoln.
Men än så länge är det bara 2D som jag testat här. Det fungerar bra, men punktmoln är ju 3D…
Nu börjar det bli jobbigt för QGIS. I mina tester var jag tvungen att välja ett mycket litet urklipp från originaldata för att QGIS över huvud taget skulle orka med. Det mesta tror jag beror på den generella 3D implementeringen i QGIS. Det finns verkligen en hel del att önska när det gäller 3D i QGIS. Inte minst navigeringen är helt obegriplig på gränsen till oanvändbar.
Med enorma mängder tålamod och en massa justeringar så går det att visualisera stora punktmoln i 3D, men det är såååå mycket enklare att läsa in punktmolnet i CloudCompare och hantera punktmolnet där. Det finns i nuläget ingen egentlig användning för 3D i QGIS förutom visualisering, och det fungerar mycket bättre i andra program för data som punktmoln. Än så länge…
[Uppdatering]
Testerna i QGIS ovan har gjorts i en virtuell dator utan dedikerat grafikkort. Med ett dedikerat grafikkort så är många av prestandaproblemen borta och visningen renderas snabbt och bra. Däremot så är det fortfarande en hel del problem speciellt när man zoomar in i punktmolnen, då detta gör att punktmolns tiles inte renderas färdigt innan de börjar ritas ut igen och bilden ”flimrar” ganska rejält.
Hej,
Jag önskar ge en motpol till ditt påstående att ”Det finns i nuläget ingen egentlig användning för 3D i QGIS förutom visualisering, och det fungerar mycket bättre i andra program för data som punktmoln.”
Till yrket mäter jag in platser i alla skalor genom fotogrammetri. Projekten går rutinmässigt upp i flertalet miljarder punkter. QGIS, genom den kombination av bra verktyg för digitalisering samt stora mängd import- och exportformat, kan komma fylla den idag tomma tronen av allt-i-allo-steg för punktmoln.
Cloudcompare är fantastiskt på många sätt och vis, men det går inte att rita något seriöst i det. Särskilt inte när molnen börjar bli större. Genom att QGIS nyttjar Entwine för att tilea – och givet att dom når samma prestanda som en webläsare med Potree – kan komma att hantera godtyckliga storlekar på molnen, vilket skulle vara ett fundamentalt paradigmskifte i vårat arbetssätt. Även om om dom inte når så långt skulle moln under 100-miljoner punkter fortfarande vara ett otroligt användbart verktyg.
Låt oss applådera denna satsning, istället för att skjuta ned den med dylika citat som ovan.
Jag vill nog vidhålla att 3D i QGIS för närvarande i stort endast är användbart för visualisering. Det går ännu inte att skapa några data i 3D vyerna. Rätta mig om jag har fel men det går väl inte att mäta något heller. Digitalisering utifrån punktmoln måste göras i 2D tills vidare, och där är stödet för punktmoln mycket välkommet, eller i 3D med andra program, som CloudCompare.
När det blir möjligt att skapa/redigera 3D geometrier inne i 3D vyn i QGIS, då blir användbarheten som du är inne på en helt annan. Men vi är inte där ännu, vilket är vad jag ville trycka på i texten. Den som bara läser ”punktmolnstöd i QGIS 3.18” kommer annars kanske att bli rejält besviken.
Framstegen i 3D, framför allt i och med stödet för punktmoln, och jag vill inte påstå något annat.
Det finns ett värde i att kunna visualisera data i 3D, och att 3D i QGIS kommer att utvecklas är jag övertygad om och ser fram emot. Men åter igen, vi är inte där ännu, och det är det jag ville framföra med det citat du refererar till. Att detta skulle vara att ”skjuta ned den” (för att citera din kommentar) får stå för dig.
Jag förstår dina förbehåll runt just 3D-verktyget, då detta är klumpigt att arbeta i så som du säger. I denna punkt kan jag hålla med dig att det krävs en del arbete. Men – merparten av det strukturerade arbetet med ritningar och digitalisering av punktmoln sker i ortografiska vyer. Förädlingen av punktmolnet till användbar handling sker genom att upprätta vyer och strukturerat ”kalkera” linjer, alternativt det rena 2.5D-arbetet som sker i plan. Det är både oprecist och klumpigt att klicka ut linjer i en 3D-vy i punktmolnet. Exempelvis ritas sektioner inte rakt av i 3D i cloudcompare elelr dylikt. Istället tas snitt, läggs ut strukturerat, och filtreras i djupled för att välja vad man önskar påvisa. Jag visar gärna på arbetsflödet om du är intresserad.
Jag ser framför mig att man genom PDAL roterar punktmolnet till önskad vy, varpå man digitaliserar i det vanliga fönstret i QGIS. Detta liknar det som idag sker i CAD. 3D-vyn är som du säger mer för visualiseringen, men detta betyder inte att punktmolnets tredimensionella funktion går förlorad i QGIS.
För övrigt vill jag tacka stort för dina filmer på youtube – de var mitt första intro till QGIS.
Kan vara intressant att se en video som demonstrerar arbetsföldet. Ja tack. ?
Har du provat att i den virtuella maskinen låta värddatorn ta hand om optimera 3D-ritandet? Det går i vart fall i VirtualBox ställa in så att 3D går genom virtualiseringslaget.
Kan vara något att prova, i vart fall.