Det känns som om något har hänt inom Linuxområdet när det gäller skrivbordsmiljön. För bara ett år sedan så var det annorlunda. Det snackades Linux och det var många som diskuterade olika distributioner och olika fördelar med olika varianter. På YouTube fanns det massor med olika kanaler som släppte regelbundna filmer om nyheter både högt och lågt. Men det verkar som att något har hänt.
Jag känner detta själv också. Det är inte så att jag använder Linux mindre än tidigare, det är fortfarande 100%, men det är inte samma nyfikenhet och intresse, eller engagemang. Är detta ett tecken på att Linux kommit så långt att allt man behöver kunna göra, går att göra, och därför så är man mindre engagerad? Det är ju inte så att det släpps färre distributioner nu än för några år sedan. Åtminstone inte bland de mera etablerade. Men det var ett tag sedan det kom en version av ”Hanna Montana Linux”…
Ett operativsystem för skrivbordet som har en marknadsandel på runt 2-3% är ju långt ifrån dominerande, och om de som brukar vara engagerade tonar ner sina budskap, så märks ju det ganska snabbt. Linux kommer nog aldrig att bli det dominerande operativsystemet så länge människor inte bryr sig om sina datorer. Om allt man vill är att surfa på webben och spela spel (något raljerande) så nöjer sig de flesta med det som finns i datorn när man köper den. Utvecklare och ”tech” människor använder i mycket större utsträckning Linux som operativsystem, då det helt enkelt är bättre än allt annat för detta. Detta märks inte minst i många YouTube videos i ämnen som inte direkt har ett fokus på Linux, utan Tech generellt. Även de som trott sig vara beroende av exempelvis Adobe produkter har valt att testa, och i många fall insett att det finns fullt tillräckligt bra motsvarigheter även för Linux. Och ärligt talat, hur mycket av alla finesser i dessa mjukvaror använder normalanvändaren egentligen.
Jag har mer eller mindre landat i Ubuntu, eller Ubuntubaserade distributioner. Allt som oftast är det en skrivbordsmiljö som är, eller bygger på Gnome. Ibland testar jag annat, men det brukar sluta med att jag går tillbaka efter ett tag. Men inte heller här har utvecklingen avstannat. Skrivbordsmiljön Gnome står inför en stor uppdatering med version 40 som är nära release. Här inkluderas GTK4 med flera nyheter som kommer att påverka framför allt den bakomliggande miljön. Gnome 40 kommer sannolikt att finnas i nästa Ubuntu LTS (22.04), men det är inget jag sitter och hoppar av i vild förväntan. Inte så att det är dåligt, snarare tvärt om. Det är redan riktigt bra, så engagemanget finns inte riktigt där…
Vill man ändå testa exempelvis Gnome 40, så är nog det enklaste sättet att installera Fedora 34 Workstation Edition (prerelease). Men det är inte Ubuntu, så saker fungerar inte riktigt som det brukar i bakgrunden, men skrivbordsmiljön är det ingen större skillnad på.
Bland det första jag testade var såklart att installera QGIS. Med instruktionerna på qgis.org så var inte detta heller ens spännande. Skriv lite, tryck enter, svara ja några gånger, sedan var det klart. En del andra mjukvaror jag brukar använda ofta hittade jag inte i direkt programbutiken, men dessa kunde enkelt läggas till som ”flatpak” installationer. Flatpak är aktiverat som standard så det är bara att gå till Flathub (.org) och söka efter och installera det man är ute efter. Men även programbutiken har stöd för flatpak, så det är inte ens säkert man behöver öppna webbläsaren.
Helt odramatiskt med andra ord…
Är det därför det känns som att något förändrats med Linux? Det är odramatiskt och enkelt? Det är inte längre så stort fokus på att göra operativsystemet så bra som möjligt (det är redan väldigt bra), utan man fokuserar på att få saker gjorda i stället. Har Linux blivit det som Windows borde vara?
Jag tror det har att göra med alla mobila enheter och smartphones. Det finns ett före och efter 2010 (-ish).
Det är inte många som startar datorn för att surfa på nätet eller konsumera media i dag. När allt kommer omkring är det kanske skrivbordet självt och inte Linux som har förlorat sin betydelse.
PC-spel har alltid med fördel spelats på Windows. Linux har aldrig varit någon stor marknad för spel och applikationer, även om det finns en hel del. Å andra sidan körs Linux under ”motorhuven” på varenda Android-enhet, om det räknas som en vinst.
Jag tänker att på 90- och början av 2000-talet var Linux ”expertvänligt” innan Ubuntu populariserade Linux som ”nybörjarvänligt”.
Vad som är ”användarvänligt” varierar med användaren. Jag skulle säga att det mest användarvänliga systemet är automatiserat och kräver minimal interaktion från användaren. Där tänker jag Unix/Linux i termer av stabilitet och flexibilitet. Tänk ”Fröken Ur” som körde Linux. Hon hade kraschat efter en kvart med Windows.
För expertanvändaren fungerar de gamla fönsterhanterarna väldigt bra. Tänk att på den gamla (Unix) tiden baserades fönsterhantering på riktig forskning om människa-dator interaktion och inte som i dag på någon designerfreaks snedtripp för att uppgradera till senaste Mac version. Linux var skrivbordets vinnare från början, bara inte i antalet användare. Compiz spöade skiten ur Windows Vista och inte ens OSX kan mäta sig med det i dag över tio år senare.
Det faktum att människor med tusen träningstimmar i Windows, där man trycker på ”Start” knappen för att stänga av datorn, blev förvirrade och frustrerade den första tiden med Linux, var kanske inte primärt ett problem med Linux, men det problemet löstes med Ubuntu och andra distros.
Jag har kommit till den tidpunkten i livet då jag kör debian, kanske för att det är en stabil och pålitlig distro.
Ubuntu är bra, men dess grundare (som varit i rymden, det är coolt) ger mig open-source-Steve-Jobs-wannabe vibbar. Han hypade både Ubuntu U1 (cloud) och Ubuntu phone samt några andra saker som aldrig såg dagens ljus. Det är bra att försöka men förtroendet för honom fick sig en smäll.
Jag ska dock inte säga något som kör en distro vars namn är baserat på ett sprucket förhållande och med en grundare som hängde sig själv (eller blev mördad) med en dammsugarsladd.
Linux är coolt.