Geopackage egenskaper

Geopackage som format introducerades 2014 och har framför allt inom öppen källkod som QGIS utvecklats till ett självklart val för att hantera de mesta datatyperna som man normalt använder. När det gäller andra program så är stödet lite varierande, vilket inte minst märks på Esri ArcGIS.

I Esri plattformen har stödet gradvis förbättrats och sedan förra sommaren så går det relativt enkelt att skapa och även redigera linjära vektordata i geopackage med ArcGIS Pro (2.6 eller senare). Det är däremot stora skillnader mot vad som är möjligt med geopackage i QGIS.

Geopackage är nämligen ett mycket flexibelt format som kan ges utökad funktionalitet med ”extensions”. Till vilken grad ett program stödjer dessa extensions är upp till tillverkaren av programmet. GDAL får i detta sammanhang ses lite som ”referens” och genom att titta på vilken GDAL version ett program använder så kan man få en uppfattning om vilka egenskaper som är aktiverade i programmet.

Geopackage har exempelvis stöd för icke-linjära geometrier, eller ”kurvor” med andra ord. Detta kräver dock stöd för denna extension, vilket finns i bland annat GDAL från och med version 2.1 (min version av QGIS 3.18 använder GDAL 3.0.4). I Esri mjukvaror används GDAL framför allt för speciella rasterformat och i vilken utsträckning man använder GDAL för vektordata är omöjligt att veta. Men då icke-linjära geometrier inte är en ”grundförmåga” i formatet så är stödet för kurvor i geopackage i ArcGIS i stort en ickefråga.

Andra extensions i Geopackage är exempelvis:

• RTree spatialt index
• Metadata (exempelvis som ISO 19115)
• Schema (japp, från GDAL 3.3 så finns scheman och domäner i geopackage implementerat)

Det finns sedan andra extensions som inte säkert byggs in i exempelvis GDAL, men som ger enskilda program möjlighet att implementera unika egenskaper i formatet.

Även raster kan såklart hanteras i geopackage, och beroende på vilken typ av raster så fungerar det riktigt, riktigt bra. Vanliga 3-bands (eller fyra bands) raster, dessutom med pyramider internt, fungerar extremt bra i såväl QGIS som ArcGIS som grundkartor framför allt i bakgrunden. Här finns däremot vissa skillnader mellan QGIS och ArcGIS när det gäller tillämpningen. Raster i geopackage lagras och hanteras som ”tiles” och datatypen måste vara ”byte” oavsett vilken MIME typ som används. Normalt är det jpg eller png som används, men detta kan variera.

I QGIS (via GDAL) kan man importera många olika rastertyper.

• Enkelband Gråskala
• Enkelband färgpalett
• Tvåbandsraster (grå och alfa)
• Trebandsraster
• Fyra band (rgb och alfa)

Det går att ”expandera” lager som inte är tre band med GDAL så att även ArcGIS kan läsa dessa format, eftersom ArcGIS inte har implementerat något annat. I QGIS kan man exempelvis hantera höjddata som enkelbandsraster i geopackage, men i ArcGIS Pro så visas inte ens denna typ av raster i geopackage, då endast grundläggande tre/fyra band är implementerat. Detta är viktigt eftersom ”diskreta” data i rasterformat kan användas i analyser, men om dessa enkelbandsdata konverteras till fyra band så blir det i stort sett värdelösa för beräkningar, men de kan visuellt se likadana ut. I blandade GIS miljöer så måste därför diskreta rasterdata fortsatt hanteras som exempelvis geotiff.

De kommande närmsta åren kommer att vara avgörande för hur snabbt geopackage kommer att bli total standard för så gott som alla typer av geodata. Oavsett vad vissa twitterkonton vill göra gällande så har exempelvis shape-formatet nått en återvändsgränd och kommer gradvis att försvinna. Hur snabbt geopackage kommer att bli det dominerande formatet beror i ganska stor utsträckning på Esri… Men även vilka krav användarna av Esri mjukvaror ställer på företaget. Esri kommer att fortsätta försöka lyfta fram egna format och ”on-line” lagring framför geopackage, men de kommer inte att kunna hålla emot hur länge som helst. Implementeringar av extensions kommer att gå betydligt långsammare i ArcGIS än i exempelvis QGIS. Esri är ett gigantiskt företag och det går inte att förvänta sig att man skall vara speciellt snabba med att implementera nyheter, framför allt inte sådana man inte själva har 100% kontroll över. När vi exempelvis får se kurvor i geopackage i ArcGIS Pro återstår att se.

Vad är inte geopackage? Geopackage är en filformat som är avsett för enskilt användande trots att det är en inbakad databas. Att ”läsa” data kan flera göra samtidigt, det går ju även med vanliga Word-dokument, men redigering kan bara utföras av en person åt gången. Vill man att flera användare skall kunna redigera samma data samtidigt, då måste man använda system som kan hantera en fleranvändarmiljö och då krävs det en dedikerad databas som klarar av att hantera flera transaktioner och versioner av data samtidigt.

Geopackage kommer att fortsätta utvecklas och bli mer och mer kapabelt. Vilka delar som sedan blir implementerade kommer att vara upp till leverantörerna av mjukvarorna. Vi som använder QGIS och gör det i en relativt homogen GIS-miljö kommer att kunna standardisera så gott som all filbaserad datahantering med geopackage. ArcGIS kommer att släpa något (eller ganska rejält) men det är bara en tidsfråga…