Appar som Qfield kan använda den inbyggda GPS mottagaren i den smarta enheten, men den är normalt inte speciellt noggrann. Mera avancerade GNSS-mottagare kan såklart användas, men många av dessa har en trådlös anslutning via exempelvis blåtand. De flesta har även ett fysiskt gränssnitt med RS-232 (äldre seriell) eller USB.
Äldre handenheter för professionella GNSS hade ofta just RS-232 gränssnitt för att kommunicera med mottagaren, men det är få moderna enheter som har ett sådant fysiskt gränssnitt. I stället så emulerar man seriella portar via USB och en del mottagare genererar flera seriella COM-portar som levererar olika information via en enda USB kabel.
Då informationen inte är direkt tillgänglig via det fysiska gränssnittet, utan det behövs en digital omvandling för att generera de virtuella seriella portarna, så behöver datorn eller den enhet man ansluter någon form av drivrutiner.
Om en tillverkare inte är helt egoistisk, så finns det faktiskt inte oändligt många chipset som sköter kommunikationen, så många generella program kan faktiskt ha dessa drivrutiner inbyggda.
Så länge gränssnittet kan leverera standard NMEA, eller ställas in så att det är NMEA som levereras, så är chanserna goda att allt skall fungera.
Jag äger ingen superavancerad extern GPS, men jag har några med externa portar som kan leverera NMEA via USB. Jag har även tablets och telefoner som otroligt nog också har USB. Tanken har därför slagit mig att det kanske går att koppla ihop GPS med telefon med en kabel?
Även om det normala är att ansluta med blåtand så kan det finnas situationer när detta inte är möjligt. Det kan vara så att radiosignaler kan störa annan utrustning, eller så finns det regler som säger att det inte är tillåtet med radiokommunikation.
För att det skall gå att koppla ihop enheterna med kabel så behöver man en enhet som har stöd för att vara ”värd” för USB, vilket många modernare enheter brukar ha som standard. Naturligtvis en passande kabel, eventuellt en speciell OTG-kabel.
Sedan behöver man något som kan göra om NMEA signalerna från kabeln till något som normala appar i telefonen kan använda i stället för den inbyggda GPS-mottagaren. Det är det här steget som inte är helt enkelt…

Med en ”terminalapp” för USB så kunde jag kontrollera att telefonen faktiskt tog emot NMEA signalerna.
Sedan hittade jag appen GPS Connector som verkade lovande för det jag var ute efter.

Enheten kan göra flera saker, men det jag är ute efter är just uppkoppling via USB och skapandet av en ”fake” GPS i telefonen.

Programmet har några alternativ för vilka drivrutiner som krävs, men i mitt fall så fungerade den ”generiska” inställningen utmärkt.

För att telefonen skall kunna använda den externa mottagaren för positionering så behöver man ange appen som ”app för påhittad plats”. Detta görs i ”utvecklarinställningarna” i telefonen, och GPS Connector hjälper till att hitta dessa inställningar då de inte är helt enkla att komma åt annars.
Den här ”fake” GPS mottagaren behöver ställas in för en del appar som inte kan välja GNSS mottagare, men med exempelvis Qfield, så behövs det inte. Jag tror att man därför kan hoppa över denna inställning om man skall använda just Qfield.

Skanna efter och välja den anslutna mottagaren i inställningarna och sedan är det bara att köra på som vanligt.

Skillnaden för mig blev att jag fick mycket mer GPS information i gränssnittet när jag valde att visa denna information.
Jag har nu som sagt bara testat med en enkel extern GNSS mottagare, men jag kan tänka mig att det borde fungera även med mer avancerade RTK mottagare, så länge dessa kan leverera NMEA via USB.
(I fallet med Qfield så är jag inte 100% säker på att jag behöver GPS Connector appen heller. Jag kan köra Qfield mot mottagaren utan att ha GPS Connector igång, men det kan hända att appen ”startat” uppkopplingen, lagt till drivrutiner, eller liknande som behövs. Jag behöver däremot inte köra GPS Connector i bakgrunden när jag använder Qfield.)
Hej,
Hur pass bra nogrannhet kom du upp till?
Hälsningar
Per
3-5 meter, typ.