Den här gången handlar det om Linux! För gamers så är det säkert inte obekant att spelföretaget Valve är på väg att släppa den handhållna spelkonsollen Steamdeck, och att denna kör Linux. Är man teknikintresserad och hänger på YouTube lite då och då så kanske man även känner till att en av de största kanalerna ”Linus Tech Tips” kör en serie med videor där de testar att byta från Windows till Linux på sina befintliga hemmadatorer.
Jag har kört Linux i stort sett uteslutande hemma sedan runt 10 år tillbaka, och Windows känns mer och mer främmande, så det som är onaturligt för Linus är i många fall sådant en van Linuxanvändare inte upplever som ett problem.
Jag har landat ganska väl i Ubuntubaserade Linuxdistributioner, och framför allt sådana baserade på skrivbordsmiljön Gnome, även om det mest handlar om vad jag trivs med. GIS och framför allt QGIS fungerar riktigt bra på Ubuntu, så det kan ha spelat in när jag valt distribution. Däremot så är det många ”gamers” som föredrar Arch (en annan grund för Linux) och Steamdeck är exempelvis baserad på just Arch.
Nyligen så släpptes en ny version av EndeavourOS, som är en Arch-baserad distribution (likt Manjaro, se tidigare inlägg) som är betydligt lättare att hantera än Arch från grunden. Arch är nämligen ingenting som rekommenderas nybörjare, då det kräver ganska mycket av användaren med ganska kort startsträcka. Ubuntu är betydligt mera nybörjarvänligt.
Jag provar i en virtuell dator där ISO filen från https://endeavour.com körs.
Precis som huvuddelen av alla Linuxdistributioner så startar Endeavour i ett ”Live” läge, där det går att testa gränssnitt och inställningar, men framför allt att all befintlig hårdvara fungerar och att det exempelvis går att komma åt Internet.
Live läget har skrivbordsmiljön XFCE, som är lite av en lättviktsmiljö som är lämplig för datorer med lite lägre prestanda, men om man trivs med utseendet och funktionerna så är det en mycket lämplig miljö för vanligt produktionsarbete. Personligen tycker jag XFCE är lite ”tråkigt”, så jag kommer att leta efter ett mera ”spännande” gränssnitt.
Alla hårdvara verkar fungera och jag kommer åt Internet, så för mig så är det bara att köra igång installationen. För dig, så kanske du skall börja med att kika runt lite först innan du går vidare.
När man installerar så kan man välja att göra det ”online” eller ”offline”. Om man väljer offline så kommer man bara att kunna få just XFCE som skrivbordsmiljö, så jag väljer online.
Installationen har en dialog i flera steg där man får information och gör en del val där mycket är ifyllt i förväg, men man måste exempelvis aktivt välja var systemet installeras eftersom detta kommer att skriva över den partition/disk som man väljer. Kommer man till ett fält där man kan välja något som man inte riktigt har koll på så är det som är förvalt antagligen ett bra alternativ. Men det går ju alltid att Googla vad det är för skillnad på exempelvis ext4 och brtfs.
Med Endeavour så följer det en mängd olika valmöjligheter för skrivbordsmiljö. Jag kommer att välja Gnome, men om du vill så kan du lägga till flera samtidigt så kan du testa flera i samma installation. Man väljer helt enkelt miljö när man loggar in. Här kan man också särskilt se till att det installeras stöd för exempelvis skrivare.
När alla val är gjorda så är det bara att luta sig tillbaka några minuter (beroende på Internethastighet) och titta på bildspelet som körs medan installationen pågår. För mig tog processen inte ens 5 minuter innan det var dags för en omstart.
Om man valt flera skrivbordsmiljöer så kan man välja vilken man vill använda (varje gång) när man loggar in. I mitt fall så fanns ett litet kugghjul nere till höger på inloggningssidan när jag aktiverade mitt användarnamn där jag kunde välja Gnome som är det jag kommer att använda i det här inlägget.
Det första man bör göra efter installation är att gå igenom de steg som presenteras på välkomstskärmen. Många av dessa har endast kosmetisk betydelse, men det är exempelvis viktigt att man ser till att systemet är helt uppdaterat innan man kör igång på allvar.
Som tidigare gäller att, om man stöter på något man inte förstår så utgå från att det förval som är gjort är ok, och om du vill veta mer så Googla.
Endeavour OS installerar inte speciellt mycket program som standard. Här finns webbläsare (Firefox) och lite enklare verktyg, men inget speciellt avancerat. Det finns inte ens en Office svit. För att komma åt programmen så kan man i Gnome trycka på Super/Windows knappen och skriva in det man söker efter, men man kan även klicka på ”Aktiviteter” och välja symbolen visa program. I Dockan tillsammans med knappen ”Visa Program” finns en filhanterare, och det är även här man själv kan lägga till favoritprogram som genvägar. Bara högerklicka på en programikon och välj att lägga till den som favorit.
För att bekanta sig med ett nytt system så rekommenderar jag att börja med att gå igenom inställningar och justeringar. Man behöver inte ändra något, men på det här sättet så får man en uppfattning om vilka inställningar som finns och man kan ju alltid testa saker som man är nyfiken på.
Att lägga till fler program är sedan nödvändigt om man inte nöjer sig med terminalen och en webbläsare… Här har Endeavour tyvärr inte bäddat speciellt väl för ovana användare. Distributioner med Ubuntu/Debian som bas är betydligt enklare att hantera för detta då det direkt från start ingår en ”butik” för program som är ganska enkel att hantera. I Endeavour som är baserad på Arch så är det inte så. Det finns faktiskt inga som helst möjligheter att lägga till speciellt mycket på något annat sätt än via terminalen och pakethanteraren ”pacman”.
Nåja, detta är Linux och allt är möjligt. Det finns även ett installationskommando ”yay” som kan användas för att lägga till en programhanterare i systemet. Öppna bara en terminal och skriv in:
yay pamac-all
Välj ”1” för att lägga till ”pamac-all” om du får en sådan fråga. Du behöver trycka enter några gånger för att bekräfta olika saker och skriva in ditt lösenord en gång, men sedan så bör du kunna starta det grafiska programmet Pamac via Aktiviteter.
Om du får något felmeddelande så försök förstå vad det var som gick fel. Ibland så föreslås något i anslutning till felet som kan göra att det inte blir fel, men ett förval har satts lite försiktigt och som orsakar detta. Det kan exempelvis vara en fråga om att ta bort en komponent som står i konflikt till det som skall installeras. Förvalet är att inte ta bort filen, vilket kan leda till att installationen misslyckas. Om man däremot aktivt väljer att ta bort filen, så kan det fungera bra. Men nu är detta Arch, och inte något som är för nybörjare, så det GÅR att krascha systemet genom att trycka lite fel…
Efter en lyckad installation av Pamac så kan man starta ”Lägg till/Ta bort Programvara” och inledningsvis göra en del inställningar. Under hamburgermenyn i programmets överkant (till höger) så hittar man inställningar. För att utöka mängden program som kan installeras så kan man här aktivera program från tredje parts källor. AUR är för lite mer ”vågade” användare (oftast ofarligt), medan jag kan rekommendera Flatpak och för den som känner för det även Snap.
Uppdatera även programdatabasen under menyknappen när du aktiverat programbiblioteken. Sedan är det bara att bläddra eller söka efter de program som du vill lägga till. Det kan dock krävas en omstart av datorn för att alla programkällor skall uppdateras korrekt. Exempelvis så kunde jag inte hitta CloudCompare förrän efter omstart.
Efter omstarten så får man dessutom lite fler val för att installera QGIS, även om det inte är de absolut senaste versionerna i alla fall. Notera att det är skillnad mellan ett program installerat via det officiella förrådet och Flatpak eller Snap. Det beror på att dessa är containerbaserade och innehåller alla nödvändiga beroenden i varje container, medan den officiella versionen (officiell i förhållande till Arch) kan dela beroenden med andra program. Att installera Flatpak kräver inte ”admin” behörighet, medan vanlig installation gör det.
Så vad tycker jag då om EndeavourOS. Tja, det som handlar om vanligt arbete blir främst en fråga om skrivbordsmiljö, och här skiljer sig Gnome (eller andra miljöer) väldigt lite åt mellan olika distributioner. När det gäller konfiguration och installation så är inte EndeavorOS tänkt att vara enkelt att hantera, utan man har avsiktligen valt att använda Pacman som är terminalbaserad och ganska stora begränsningar i övrigt för möjligheter att installera ytterligare program. Men som vanligt så går detta att åtgärda om man som jag gärna vill ha ett grafiskt alternativ med mycket urval att välja bland.
Skulle jag rekommendera EndeavourOS till en nybörjare? Nej, det skulle jag inte. Då skulle jag nog snarare säga ”Pop_OS!” eller en annan Ubuntubaserad distribution. Skulle jag rekommendera Gnome? Ja, det skulle jag. Det är inte likt Windows speciellt mycket, men det är en ganska låg tröskel att ta sig över. Till skillnad från exempelvis KDE som kan vara mer likt Windows, men som är betydligt enklare att gå vilse i när det gäller inställningsmöjligheter.
Hur som helst. EndeavourOS var en intressant upplevelse och visst finns här fördelar. Exempelvis om man vill testa lite olika skrivbordsmiljöer så kan man installera flera med några kryssrutor och sedan enkelt växla mellan dessa via inloggningsskärmen. Det går att installera flera miljöer även i andra distributioner, men här var det väldigt enkelt att göra just det.