Canonical, företaget bakom Linux distributionen Ubuntu har flera versioner av operativsystemet tillgängligt. Allt ifrån rena server varianter till rena skrivbordsdistributioner. Dessutom finns såväl officiella som inofficiella varianter som har lite olika utseende och inriktningar.
En variant är Ubuntu Pro, som framför allt har funktioner som kan locka kommersiella och professionella användare i företag och institutioner. Ubuntu Pro har varit (och är fortfarande) en betald tjänst/licens men det är numera möjligt för enskilda att använda upp till 5 installationer utan kostnad, så länge man registrerar sig som användare. För registrerade utvecklare så är gränsen för fria installationer 50 stycken.
Ubuntu släpps i två versioner varje år och dessa benämns med år och månad (exempelvis 22.10). Dessa regelbundna versioner får support och uppdateringar i 9 månader, men var fjärde version betecknas som ”Long Term Support” (LTS) och dessa har 5 års support och uppdateringar. Detta är de vanliga Ubuntu versionerna som är fritt tillgängliga för alla användare utan krav på registrering.
Uppdateringarna under 5 år omfattar de programpaket som ligger i programbiblioteket ”Main”. Här finns allt som är centralt och vanligt för operativsystemet, men inte alla ”finesser” och tillägg. Med Pro (Infra-only) så får man support i 10 år i Main biblioteket. Vill man ha även support för biblioteket ”Universe” så finns det en Pro variant för det också.
I bilden ovan visas några av de paket som finns i Universe och om man är beroende av uppdateringar för dessa (m.fl.) under 10 år så behöver man därför just Pro varianten.
Ubuntu Pro finns för såväl server som desktop, men det är sannolikt mest intressant för Server installationer. För desktopanvändare så brukar intresset för uppdaterade skrivbordsmiljöer vara något större än för att serverns operativsystem är helt uppdaterat, så länge alla komponenter är patchade och aktuella.
Efter registrering så kan man kika i användarprofilen på webbsidan för att hitta den ”token” som skall användas för att identifiera enskilda datorer och få access till tjänsterna. Beroende på hur många ”tokens” man har, gratis eller betalda, så räknas dessa av från mängden tillgängliga.
Installationen är en vanlig LTS installation, där man sedan ”kopplar” den aktuella maskinen till kontot genom att använda den token som genererats. Kommandot för detta är:
sudo pro attach [token]
Om du använder desktop versionen så går det även att aktivera Pro via en dialog i Software and Updates.
Det är för en vanlig användare inte några större skillnader mellan Pro och vanlig LTS, men det händer en hel del i bakgrunden. Inte minst om installationen har några år på nacken. De stora vinsterna med Pro är antagligen i administrationen av system. En administratör kan hantera flera installationer (servrar och klienter) på ett mer överskådligt sätt och Canonical har även sitt Landscape system för att hantera tusentals klienter med deployering av mjukvara, patchar och uppdateringar. Landscape ingår inte i sig i Pro utan är en tilläggstjänst, som även den finns i begränsade gratisversioner. Landscape i sig kräver inte Pro på klienterna för små nätverk, men för vissa situationer är det ett krav.
Behöver du då Pro? Om du tycker att datorer är roligt och gärna testar olika mjukvaror ofta så är behovet av Pro antagligen ganska begränsat. Men om du ansvarar för ett system med flera installationer som skall fungera tillsammans på ett säkert sätt och där affärsnyttan är viktigare än att den absolut senaste mjukvaran används, då kan Pro vara särskilt intressant. Är man osäker så går det att testa genom att registrera sig för ett gratiskonto och få 5 ”licenser” gratis.