Hört talas om Whanganui? Det är ett distrikt på nordöns västkust i Nya Zeeland (länk). Det som gör distriktet intressant ur ett öppen källkodsperspektiv är att man skapat en stack med mjukvaror för geodatahantering helt utan kommersiella lösningar.
Det är behovet som styr vilka delar som ingår och allt kanske inte ter sig självklart när man bara tittar på schemat ovan. Om man däremot har schemat i åtanke när man kikar på Whanganui webbsida (länk) så ser man ganska snart var olika delar används.
Visst har man anpassat en del av systemen så att de passar bättre in i helheten, men nog går det att känna igen både Potree och GeoNode (m.fl.).
Whanganui använder inte bara öppen källkod, man delar även med sig av det man själv skapar på GitHub (länk).
Här finns exempelvis QGIS layouter för olika utskriftsstorlekar som ganska enkelt kan anpassas till olika innehåll. Det är inte speciellt avancerade layouter, men ändå ganska genomtänkt.
Allt som skulle kunna vara öppen källkod är det dock inte. Det finns lösningar som exempelvis är integrerade med olika instrument som laserskanners där man använder leverantörens lösningar för detta (Faro). Man använder redan Potree så det är tekniskt möjligt att använda detta även för dessa data, men ibland är det helt enkelt smidigare att inte gå omvägar när en fungerande lösning ändå är tillgänglig. Om man däremot har en ”policy” eller liknande att använda just öppen källkod så kan man säkert hitta lösningar på det mesta.
Nu verkar man inte ha lämnat en komplett plattform för öppen källkod direkt. Det framgår när man kikar på hur deras GIS Stack såg ut före detta införandet (sida två i pdf-dokumentet i början). Visst, man använde MapInfo för en del, men även QGIS. Däremot fanns inga lösningar för databser eller webbtjänster av olika slag. När man börjar från grunden och skissar på vad man skulle vilja åstadkomma i form av mobila lösningar, desktop-server, tjänster och datahantering så kan man bli lite nervös när man börjar summera kostnader för en kommersiell lösning. Alternativen är då att skära ner på funktionalitet, bygga hybridlösningar eller på andra sätt spara in på kostnader. Eller så kan man satsa på personal och kompetens och bygga upp en lösning baserad på teknik som i sig inte har några licenskostnader.
Precis som i Sverige så har olika lokala myndigheter olika lösningar för geodatahantering. Aukland exempelvis är väldigt Esri tungt med Enterprise Server och ArcGIS Hub, sedan antar jag att det varierar precis lika mycket i Nya Zeeland som i Sverige.
Hur ser lösningarna ut i våra Svenska kommuner? Att det varierar vet jag och olika kommuner lägger olika stort fokus på geodata och GIS. För många år sedan gjorde jag en grov inventering i mitt närområde, och det kanske är dags igen? Om någon känner till kommuner med en uttalad GIS-strategi där det tydligt framgår hur man ser på hantering av geodata så får ni gärna kommentera och lämna en länk här.