Håller man på med kartor så är man säkert bekant med begrepp som ”iterering” där man stegvis förbättrar en kartprodukt i en cykel med skapa-granska-förbättra till synes i oändlighet. Man kan vara säker på att så fort man åtgärdat ett antal upptäckta fel och nöjt genererar den nya kartan, så hittar man ett nytt problem vid granskningen och får börja om. Och hittar man inte problemet själv så kan man ge sig på att ”Göran” (eller ”Berit”) minsann ser det med en gång…
Nåja, alla iterationer driver produkten framåt, även om det någon gång får vara ”tillräckligt bra”. Det går ju även att iterera mellan olika utgåvor så att dessa successivt blir bättre.
Detta gäller inte bara kartor utan även i annan typ av produktutveckling.
Senast jag reflekterade över detta skulle jag skapa en spegelhållare för att tillfälligt projicera en datorbild på golvet i stället för en duk i en lektionssal.
Med visst mått av belåtenhet så producerade jag ett ”halvt” gångjärn i CAD och printade fyra stycken som sedan sattes samman två och två med bult, brickor och vingmutter till två kompletta gångjärn. En modell, symmetriskt vändbar, perfekt. Den ena delen fästs vid spegeln och den andra delen fästs på något vis vid projektorn så att spegeln kan vinklas i exakt 45 grader för att bilden skall visas på golvet nedanför.
När allt sätts samman så inser man att, vänta lite. Det är en lite klen länk i själva gångjärnet, och det är lite svårt att hålla kvar 45° vinkeln över tiden. Är det inte dessutom så att det alltid är 45° som är önskvärt. Att sätta samman varje gångjärn kräver dessutom ganska många extra komponenter. Infästningen i projektorn kräver dessutom ytterligare anpassningar…
Dags för en ny version med upptäckta brister reducerade.
För att fästa i projektorn så behövs nu bara en ”pinne” med rätt dimension och dessa kan sedan fästas med tejp tillfälligt i projektorn. Jag hade några 10 mm aluminium rör liggande som passade perfekt för detta och det fäste som skapades hade ett hål med möjlighet för en låsskruv i exakt 45° integrerat. Om hålet är väl dimensionerat så kommer skruven att gänga sig själv i plasten.
Två delar som skulle kombineras till en enhet med flera infästningar blev en enda del som i princip klarar allt som det tidigare fästet gjorde, utan andra infästningar än en låsskruv.
En reducering i komplexitet, en reducering av material med bättre precision och noggrannhet i användningen. Det får man nog säga är en ”bra” iteration.
Utveckling är inte alltid motiverad, men om förbättringen är påtaglig så får man nog säga att den är det. Att bråka om en etikett skall vara 11 eller 10 punkter hög i en karta kanske har mindre avgörande betydelse, och det gäller att se när man har en utveckling som är tillräckligt omfattande för att motivera en ny utgåva.
Spegeln kan vara av valfri typ, så länge glaset inte är för tjockt. Det bästa är en spegel med spegelskiktet på ”framsidan” och inte bakom glaset. Jag har använt en tunn och lätt liten spegel från IKEA för 19 kronor (LÖNSÅS 21x30cm) som jag tycker fungerar tillfredsställande. När allt är monterat och klart på projektorn så kan jag helt enkelt lossa låsskruvarna och ”skjuta av” spegeln när projektorn skall användas på traditionellt sätt.