Detta inlägg handlar om Ubuntu Linux som operativsystem på arbetsdatorn.
Man kan tycka vad man vill om Canonicals sätt att paketera och distribuera mjukvara i form av ”Snaps”. De flesta har ingen åsikt, medan andra tycker att det är förfärligt. En del tycker det fungerar utmärkt för installation på servrar, medan det finns en del brister när det gäller skrivbordsmiljöer. Min främsta invändning är att man aktivt vidtar åtgärder för att motarbeta andra sätt att distribuera mjukvaror, som Flatpak.
För att se vad som krävs för att kunna köra exempelvis QGIS Flatpak på Ubuntu så installerar jag den nya Ubuntu 23.04 i en virtuell maskin.
Varför Flatpak? Med standard Ubuntu så är enda installationsalternativet QGIS 3.22.16 och det vore trevligt med lite nyare alternativ. Detta kan göras genom att lägga till fler programkällor med ”deb” men för att minska risken för problem med olika versioner av programbibliotek som krävs för QGIS så är Flatpak ett bra alternativ. Det är däremot inget fel på de deb versioner som är QGIS officiella rekommendationer.
Att lägga till Flatpak stöd är inte svårare än att installera ”flatpak” och tilläggen för att hantera Flatpak i Gnome Software. Dessutom skall programkällan till flathub också läggas till.
sudo apt install flatpak gnome-software-plugin-flatpak
flatpak remote-add --if-not-exists flathub https://flathub.org/repo/flathub.flatpakrepo
Efter en omstart så kan man komma åt program från Flathub via Gnome Software! Ubuntus standardbutik för installation verkar inte kunna hantera något annat än Snap och Deb, men om man i stället startar ”Programvara” (Gnome Software) så kommer dessa alternativ att presenteras.
Det finns två Flatpak källor då den ena är LTS och den andra ”Stabil”. Vilken som är vilken framgår om man skrollar ner lite på sidan.
Svårare än såhär verkar det inte vara… Varför det inte skulle vara möjligt att välja Flatpak redan från start är lite tråkigt, men inte obegripligt. Att öppna terminalen och köra två kommandon efter installation kan jag tycka är acceptabelt. Något som ytterligare kan förenkla något är att plocka bort Ubuntu Software från dockan och lägga till ”Programvara” i stället. Det är klart att det går att rensa bort Ubuntu Software och Snaps helt och hållet, men riktigt så ”anti-snaps” är jag inte längre…
Om man låter Snaps vara kvar så visas även dessa programpaket som alternativ i Gnome Software.
Det finns flera inställningar man kan göra och ju mer man använder systemet så konfigurerar man det så att det passar det arbetssätt man är van vid. Lägg till program, välj accentfärger, byt bakgrund, etc.
Det var länge sedan jag tyckte att Linux var sämre än Windows när man inte väger in kompatibilitet med specifika mjukvaror och drivrutiner. Det finns däremot fortfarande situationer när Windows är nödvändigt, men förhoppningsvis så blir anledningarna färre och färre med tiden.
Detta inlägg är kanske inte en ren avsnappifiering, som det är en ominriktning av systemet så att det blir mer flexibelt och användbart i vanliga situationer. Valfrihet skall uppmuntras, inte begränsas.