I detta inlägg så kommer det att handla om grundläggande metoder för hur man kan skapa nya data och tjänster. Se detta som exempel och utarbeta en egen metod som passar dig och din verksamhet.
Metoder för publicering
Principen för geodatahanteringen blir att ”kärnanvändare” kopplar upp sig antingen direkt till PostGis, eller för den delen via GeoServer och WMS/WFS.
Kartor, eller lager som skall publiceras som tjänst, hanteras i ett eller flera QGIS-projekt som sparas på servern. Men dessa URL-er används inte utåt, utan i sin tur av GeoServer.
Lagerna, eller WMS-tjänsterna, från QGIS Server läggs till som egna ”store” i GeoServer och kan sedan användas i GeoExplorer för att enkelt skapa webbkartor.
PostGIS
I QGIS använder man OpenGeo Explorer för att koppla upp sig mot databasen på servern.
Markera ”public” i trädet under serveranslutningen och välj att skapa en ny tabell. Det går att göra i fönstret undertill, via knappen över trädstrukturen eller genom att högerklicka på ”public”.
I formuläret anger man ett namn för tabellen, ett antal attribut med namn och typ, samt information om geometrin. Om man inte lägger till en geometrikolumn så blir det en vanlig tabell utan geometri. Det går att välja flera typer av geometrier, inte minst punkter, linjer och polygoner. Man kan bestämma om positionerna skall vara i 2, 3 eller 4 (?) dimensioner. Det är bra att välja ett SRID så att man slipper gissa hela tiden, och exempelvis 4326 (WGS84) passar bra globalt, medan 3006 (SWEREF99TM) passar bra i Sverige. Något att tänka på vid valet är att en del analyser där avstånd ingår, utgår från lagrets referenssytem. Välj därför ett projicerat system, som SWEREF99TM, om beräkningar i meter skall göras. Skall dessutom kartorna publiceras i SWEREF99TM så bör man använda detta även för att lagra data.
QGIS
Lägg till de nya tabellerna genom att helt enkelt dra och släppa dessa i QGIS kartfönster. Skapa några punkter och använd ”stil” och ”etikett” för att skapa något lämpligt. Upprepa med en annan typ av geometri så att det finns minst två olika lager att experimentera med.
Spara projektet på servern i qgis-katalogen. Det kan hända att du behöver köra QGIS som ”root” för att det skall gå att spara på servern. Detta går att uppnå genom att starta QGIS ifrån terminalen med kommandot sudo qgis.
Starta ett nytt tomt projekt i QGIS och koppla upp mot QGIS Server.
URL:en http://192.168.1.42/cgi-bin/qgis_mapserv.fcgi?VERSION=1.3.0&map=/qgis/filnamn.qgs, där IP och filnamn anpassas till lokala förutsättningar, används för att peka ut OGC-tjänster från QGIS Server.
Prova att lägga till hela tjänsten (qgistest) för sig och lagerna var för sig (testdata, testdata_yta) och jämför skillnaderna. Vill du ha lager med transparent bakgrund så får du välja PNG som format.
Lägg märke till att symboler och texter för punktlager blir klippta där dessa annars skulle ritats ut utanför den geografiska ”box” som omsluter alla data exakt.
Öppna qgis-projektet från servern igen, zooma ut så att alla data syns och har en ordentlig marginal till kanterna. Gå sedan in i projektegenskaperna.
Under OWS så markeras ”Utannonsera utsträckning” och därefter kan man klicka på knappen för att använda den utsträckning som finns i QGIS. Det går även att ange manuellt i fälten.
Att tänka på är att om man skapar nya data utanför denna box, så kommer dessa inte att publiceras via QGIS Server om man inte går in och redigerar om här.
Ett alternativ som i många fall är bättre, är att lägga till två fiktiva geografiska objekt i exempelvis nedre vänstra och övre högra maximala utsträckningen. Då kan man strunta i att ange utsträckningen.
Spara projektet igen. Skapa ett nytt tomt projekt och lägg åter igen till WMS lagerna på samma sätt som ovan.
På det sätt som beskrivits ovan så går det att laborera lite med inställningar och liknande för att få till det utseende på lagren man önskar.
Nu går det att nöja sig här, då man har en fungerande WMS tjänst via QGIS Server, men i nästa inlägg tar vi det ett steg längre…