Sitter ditt företag eller organisation och funderar på om verkligen QGIS kan ersätta ArcGIS eller annat licensierat program som generell GIS plattform? Det är en relevant fråga som inte är helt enkel att svara på.
Man skulle ju vilja säga ”Ja” eller ”Nej” direkt, men sanningen är mer ”Det beror på…”.
Vill du ha lite, inte helt opartisk hjälp, så kan du läsa några analyser av Gretchen Peterson via Boundless blogg.
Vad hon anser avslöjar hon i inledningen av sitt första inlägg nämligen: För visaulisering ”Ja” och för övriga områden ”Troligtvis”.
Jag kan bara hålla med om det hon skriver och det känns insiktsfullt och ärligt, även om jag är lite mera kritisk till kartografimöjligheterna, mest för att det är mitt huvudsakliga arbetsområde och för att jag har lite speciella krav som gemene man kanske inte har.
Sedan har hon lite glömt området 3D, där QGIS är väldigt tunt, samtidigt så briljerar inte ArcGIS men är betydligt mycket bättre. Kan QGIS bara få lite bättre stöd för 3D så kan det nog övertyga ytterligare några till att byta.
Förutom 3D så har exempelvis ArcMap fler avancerade datatyper, som exempelvis kurvor. Detta är en fördel som kommer att försvinna när nu QGIS kommer att byta lite av den grundläggande arkitekturen bakom programmet. Exakt när detta kommer att ske är dock lite för tidigt att spekulera i.
ArcGIS sviten består av flera olika program med lite olika inriktning, vilket kan uppfattas som en styrka. För QGIS hade en möjlighet att växla till ”Enkelt” gränssnitt för exempelvis bärbara enheter och vid inhämtning i fält kunnat tillföra lite av motsvarande flexibilitet. Om detta har jag dock inte sett något i de diskussioner som förs i olika forum som skulle peka på att något sådant är på väg.
Personligen så tror jag absolut att många skulle kunna ersätta de flesta, om inte alla, GIS-licenser med QGIS.
Inte nog att det finns pengar att spara, det blir dessutom ”enklare” och billigare att sprida GIS till flera inom företaget eller organisationen.
Med ESRI licenskostnader så är det nog ändå på serversidan som de stora pengarna finns att spara. ArcGIS Server och den tillhörande Portalen är sjukt dyra att investera i. Det må vara att man inte kan hitta en lika integrerad lösning för Server/Portal via öppen källkod, men man kan anställa ganska många IT-tekniker för vad det kan kosta årligen i licenser för serverprogram från ESRI. Det här inlägget handlar dock om Desktop, som i och för sig inte är billig den heller.
Om kostnader är en faktor i valet, så föreslår jag att man börjar med att inventera vilka kostnader man faktiskt har för den plattform man använder för tillfället. Glöm inte att gå lite tillbaka i tiden för att fånga upp tidigare investeringar (dessa kanske skall uppdateras någon gång…).
Men som alltid så finns det inget som heter en ”gratis lunch”…
När man väljer bort licensierad mjukvara till förmån för öppen källkod så väljer man också bort inkluderade supportavtal (inkluderad support i licenser kan dock vara ganska begränsad i många fall). Detta måste man lösa på andra sätt. Om man inte vill satsa på att anställa eller utbilda egen personal, vilket jag skulle rekommendera för lite seriösare organisationer, så finns det flera konsultföretag som är villiga att teckna denna typ av avtal, där det säkert även kan ingå utbildning som exempel.
Sedan finns det såklart en hel del forum och bloggar på Internet där man kan få hjälp, även om det innebär att man för söka via flera källor. Snart så kommer även boken om QGIS 2.6 på Svenska, av undertecknad, som jag fortfarande hoppas skall bli färdig före jul även om det blir lite tajt.
Intressant! Jag har inte gjort några genomgående tester, men använt ArcGIS i 5-6 år och QGIS i 5-6 månader. Jag är en stark vurmare för Open Source. Använder ArcGIS och FME dagligen. QGIS någon gång i veckan.
Min erfarenhet är att när det kommer till enstaka insatser kan QGIS mäta sig väldigt väl. Det funkar bra som tillfällig ersättare (och det blir bättre för varje version).
Jag förstår inte riktigt hur hon har kommit fram till sina resultat, mina erfarenheter skiljer sig en del, men det verkar som att hon jämför grundläggande funktioner och inte går in på djupet.
QGIS har för kartografi stort sett all funktionalitet (en del är bättre), men placeringen och att komma åt funktionerna är inte alls lika genomtänkt. När det kommer till massproduktion av kartor faller QGIS en bit från mållinjen. Ett speciellt exempel där QGIS är klart sämre är exportmöjligheterna. Det är (för mig) en total dealbreaker att exempelvis inte kunna ställa kompressionsgrad på exporter.
Samma gäller analysdelar tycker jag. En del andra saker är helt oförståeliga i QGIS (som att punktintensitetsresultaten saknar enhet – den får en vackert räkna fram själv) det duger inte.
Det gäller också datahantering. Shapefiler är ett gammalt sätt att hantera geodata och även om geodatabaser från ESRI är väldigt låsta för andra så fungerar de mycket bra. Det kan inte riktigt sägas om spatialite – eller hanteringen av geodata i QGIS (…än). I komplexa projekt ställer shapefiler en väldig press på användaren att arbeta strukturerat med mappar och namngivning.
Summan av min kardemumma: för sällananvändare funkar det fint att ersätta ArcGIS med QGIS. För varjedagsanvändare kostar det mer än det smakar. Än så länge.
Skulle vara intressant att se en jämförelse med MapInfo också.
Vad gäller övergång för en organisation från proprietärt till open source är det initiellt en kostnadsökning (och ev produktionsbortfall om jag minns rätt) pga utbildningar och programmering.
Sedan landar kostnaderna på ungefär samma – skillnaden är att organisationen har friare händer att ändra på lösningar. Iaf enligt Kristianstads kommun med flera (om jag minns rätt) – de talade på kartdagarna i våras om det. Kan ju förstås se ut på olika sätt beroende på organisation.