QGIS 2.18 VS. QGIS 3.0

Nej, jag kommer inte att göra en uttömmande jämförelse mellan programmen. Jag gör däremot en reflektion över påtagliga skillnader efter ett par veckor med QGIS 3.
Det här är föranlett av att jag efter ganska mycket jobb med QGIS 3, helt plötsligt hamnade framför 2.18 igen. Det var inte en helt smärtfri upplevelse…
För det första så blir det helt plötsligt lite omständligt att lägga till vektorlager från Esri Fildatabas. I QGIS 3 så exponeras alla lager direkt bland datakällor, som vilken datakälla som helst, medan 2.18 behöver flera steg för att ens se vilka lager som finns i en fildatabas. Enormt frustrerande, speciellt om man jobbar med datamiljöer där Esridata förekommer. Även GeoPackage presenteras på ett mycket tydligare sätt.
Jag har egentligen inte använt den nya universalknappen för att lägga till datakällor speciellt mycket, men det är redan förvirrande med alla dataknappar i 2.18. Hade det inte varit för att jag behöver knapparna för att lägga till data från fildatabaser så hade jag valt att dölja hela verktygsfältet. Sedan kan man ju faktiskt behöva skapa nya lager ibland, och dessa knappar sitter ju i samma verktygsfält.
QGIS 2.18 är inte dåligt!! Men bara efter några veckor med QGIS 3 så känns 2.18 gammalt och trött. QGIS 3 är vrålsnabbt! Att dessutom kunna starta igång den ena processen efter den andra utan att man måste sluta jobba har gjort att man blir smått nervös när det inte går att göra något annat än vänta när datorn räknar i 2.18. Jag är mycket mera produktiv i QGIS 3! Att inlästa data i princip uppdaterar kartan i realtid när jag zoomar och panorerar i 3.0 gör att 2.18, som trots allt är snabbt jämfört med exempelvis ArcMap, känns ålderdomligt.
Mina layouter har också blivit mycket bättre. Jag kunde göra det mesta jag behövde även i 2.18, men nu är det mycket enklare. Jag skulle fortfarande vilja se en datadefinierad åsidosättning för koordinatnät, så att jag kan blanda, eller rättare sagt separera, två koordinatnät från olika UTM system för kartor som ligger precis på gränsen mellan två UTM zoner (zipper grids).

EPSG:32633 [% @grid_longitude < 18 %]
EPSG:32634 [% @grid_longitude >= 18 %]

Sedan så vill jag fortfarande se lite förbättringar när det gäller hanteringen av texter i layout. Jag vill minst ha samma möjligheter att anpassa texter som etiketter i kartan. Just nu kan jag göra ganska mycket om jag använder css och skriver koder i html, men det är lite trögjobbat.
En sak som är helt fantastisk i layout är sättet som objekt kan ”snappas” till andra objekt för att hamna i höjd med, i sida med eller justerat till dessa, eller i förhållande till sidan som helhet. Jag har sällan behov av att markera flera objekt och sedan ”justera” dessa med de dedikerade knapparna. Att snabbt skapa layouter med snyggt justerade element i 2.18 är inte alls lika enkelt.
Integrationen med GeoPackage är också väldigt positiv och naturlig med QGIS 3. Det är först när en dialog med förval att spara som shape i 2.18 dyker upp, som jag faktiskt kan konstatera att jag inte skapat en enda shapefil sedan jag bytte till QGIS 3.0.
Jag vill dock avsluta med att säga att QGIS 2.18 är stabilare! Det händer då och då att QGIS 3 kraschar utan förvarning. En del saker kan jag återskapa och därmed klassa som en bugg, och de som jag anser inte borde krascha programmet blir en buggrapport. Det här visste vi från början, att det skulle finnas buggar i QGIS 3, men om vi inte testar, hittar och rapporterar dessa, så blir kommande versioner av QGIS inte bättre.
QGIS 3.0 är dock betydligt mycket stabilare än vad jag förväntat och de många fördelarna överväger för mig utan tvekan, och jag vill inte gå tillbaka till 2.18.
Bra jobbat QGIS!