Nytt test med ”drönare” och öppen källkod. Min gamla Phantom 3 har mest legat i en väska i källaren de senaste åren, men såhär på semestern så kanske det är dags att testa igen.
Det första problemet var kontrollenheten. Den verkade inte vilja ta laddning och signalerade dåligt batteri. När man tänker efter så är det inte så konstigt då batteriet är ett litium-jon som inte använts på mycket länge och som inte heller underhållsladdats eller ”tömts” på ett lämpligt sätt. Efter lite kirurgi där enheten öppnades (försiktigt) så kunde batteriet kopplas loss, och sedan kopplas in igen, vilket nollställer (i brist på bättre ord) funktionen i batteriet och enheten verkar fungera normalt igen efter det.
Reglerna för hur man får flyga har ändrats sedan jag skaffade denna drönare och nästa år så ändras de igen, för att anpassas till gemensamma EU regler. I princip så är det inte mycket som påverkar mig, och så länge jag flyger inom synhåll, under 120 meter, utanför kontrollzoner och undviker människor, så är det OK.
En fotbollsplan verkar vara ett lämpligt objekt att testa med.

För flygningen använder jag DroneDeploy i telefonen.

Med appen kan man ställa in parametrar för flygningen och rita ut det område som man vill ha inmätt. För ett bättre resultat så bör man flyga två gånger med flygmönstret 90 grader förskjutet, och kanske på lite olika höjd. I mitt test här så bryr jag mig inte om just det den här gången.
När uppdraget är planerat så är det bara att ansluta till drönaren, köra självtestet och trycka på ”flyg”. Därefter sköter sig allt självt och det enda jag behöver göra är att bevaka området och luftrummet så att inget oplanerat inträffar. Med ett finger på ”återvänd hem” knappen så flygs uppdraget och ett drygt hundratal bilder tas.
Nu visade sig nästa problem med drönarens kamera. Nästan inga bilder hade någon direkt skärpa… Inte mycket att göra något åt såhär i efterhand så jag kör vidare som om inget har hänt så får vi se hur mycket det påverkar resultatet i slutändan. Om det är rörelseoskärpa så kan det bero på att det var mulet och att jag hade ND-filtret på utan att jag tänkte på det.

För att bearbeta så använder jag WebODM på en bootbar USB-sticka, som jag kör på en Intel NUC på nätverket. Via den vanliga klienten ansluter jag till servern genom webbläsaren.

Ett projekt skapas och bilderna laddas upp och körs med standardinställningar. Efter ett tag så stoppar körningen på grund av fel, men med en rekommendation att ändra en av inställningarna i körningen. Efter ändringen så provas en ny körning och efter en stund så var allt klart.

3D och 2D scener kan direkt förhandsgranskas i webbläsaren, men jag väljer främst att ladda hem alla produkter till den lokala datorn för att öppna i QGIS.

I QGIS är det framför allt DEM och Orthofoto som jag väljer att använda. Dessa båda tillsammans kan dessutom användas för att visualisera i 3D, men jag får inte riktigt till den höga upplösningen som finns i data att synas i 3D vyn.
När jag ändå är inne på upplösning så är den imponerande.

Den dåliga skärpan påverkar såklart, men upplösningen är fantastisk.
Detta är dock inte allt som finns att hämta från beräkningarna. Beroende på vilken version av WebODM som används så kan man få såväl ytmodell som en beräknad terrängmodell. Punktmoln är självklart, men det finns även orthofoto uppdelade i tiles, färdiga för en XYZ-webbkarta.

WebODM är en fantastisk mjukvara, och väldigt enkel att hantera så länge bilderna följer rekommendationerna och är av tillräckligt hög kvalité. Det finns vad jag vet ingen mjukvara, gratis eller betald, som levererar så här mycket data från så få knapptryckningar.
Det som WebODM fortfarande har lite svårt med är framför allt vertikala föremål. Träd blir lite artificiella och helt vertikala föremål presenteras oftast inte korrekt (se flaggstängerna i bilden ovan).
Vill man ha en enkel lösning där man lägger fokus på att arbetet i fält skall vara så bra som möjligt, samtidigt som det inte får kosta hur mycket som helst, då är WebODM ett självklart val. Antingen som den generella enda lösningen, eller kompletterad med en eller några få licenser av exempelvis Agisoft PhotoScan. Det finns ju trots allt fotogrammetri som inte är taget med drönare rakt uppifrån, och då blir ODM lite krångligt att jobba med.
[Edit]
Jag gjorde en ny flygning någon dag senare över ett nytt område, och då utan ND filter. Jag justerade även överlapp och flyghastighet och då blev bilderna kanon.

Träd ser fortfarande lite konstiga ut och jämfört med ett ”riktigt” flygfoto så är det tydligt att bilden utgörs av många överlappande bilder, och inte en enda tagen i superhög upplösning från hög höjd. Träd och mindre buskage filtreras också bort ganska effektivt i DTM modellen, men det gör även bron mitt i bilden. Jag antar att man kan laborera med kombinationer av DSM och DTM för att uppnå den höjdmodell man behöver använda.
Ja, just det. En sak till…

Anteckning till mig själv:
Flyg INTE där det är fullt med flugor! Skaffa åtminstone en rengöringsduk att ha i väskan med drönaren…
Intressant.
Det är fascinerande hur utvecklingen har gått framåt.