Då kör vi vidare med etiketter i QGIS. I förra inlägget beskrevs lite grunder när det gäller etikettkällan och hur etiketter kan hanteras, lagras och återanvändas med stilhanteraren. Dessutom möjligheterna att åsidosätta i princip allt för individuella etiketter med verktygsfältet för etiketter.
Nu blir det mer detaljer, och det är otroligt mycket att gå igenom så nu kör vi.
Inställningarna för etiketterna görs i huvudsak med alternativ under ett antal flikar i etikettinställningarna. Notera att det är den absoluta majoriteten av alla inställningar som kan användas med datadefinierade åsidosättningar. Det är dessa som exempelvis används med verktygen i etikettverktygsfältet som jag gick igenom i förra inlägget.
Om du inte är bekväm med att redigera egna uttryck för att göra dessa åsidosättningar så är väldigt många möjliga att juster med ”Assistenten”. Detta är ett sätt att mera grafiskt bygga uttryck som anpassar exempelvis färg, storlek och liknande, till värdet i exempelvis ett attributfält.
Beroende på vad det är för typ av inställning så ser assistenten lite annorlunda ut, och det finns ganska många möjligheter att anpassa dessa värden. Om man sedan har aktiva åsidosättningar så kommer knapparna för dessa att bli gula. Det går att avaktivera dessa med klicka och val i menyn, men det går även att högerklicka direkt på knappen för att växla om åsidosättningen skall vara aktiv eller ej.
Men åter till textinställningarna.
Font, eller typsnittet beror helt på vad som är installerat på datorn. Det är därför man behöver fundera någon gång extra innan man väljer typsnitt så att mottagaren av kartan kan visa den som du har tänkt. Om du skapar renderade produkter digitalt eller i tryck så spelar detta ingen roll, men om projektet som sådant skall delas med andra så gäller det att ni alla har de typsnitt som används installerat. QGIS är ganska bra på att ersätta saknade typsnitt med liknande, men ju mer ”exotiska” typsnitt som används desto svårare blir det.
Stil beror också på valt typsnitt. Alla typsnitt har inte stöd för alla stilar, medan andra typsnitt har fler stilar än vad som är normalt. Val av stil kan därför variera mellan kryssrutor och flervalrutor.
Storleken anges normalt med enheten ”punkter”, men det går att ändra detta till millimeter, pixlar, meter vid skala, kartenheter eller tum.
Några av dessa visas lika stora oavsett hur du zoomar, medan andra har en bestämd storlek som är kopplad till skalan eller koordinatsystemet för lagret.
Färg och opacitet (genomskinlighet) justeras med separata reglage. Det är ”fyllningsfärgen” som regleras här, vilket man bör tänka på när vi går vidare.
Längst ner på denna flik finns även de fördefinierade stilar som man eventuellt skapat med stilhanteraren. Här visas alla generella textstilar (förutsatt att man valt att visa alla) och de stilar som är anpassade till den geometri som lagret har.
Formatering
Under fliken formatering finns många inställningar för hur texten skall visas. Det går exempelvis att hantera ”versalisering” så att texten omvandlas till bara stora bokstäver, bara små eller stor bokstav först i varje ord.
Man kan även ställa in avståndet mellan bokstäver och ord här. Positiva tal ökar avståndet och negativa tal minskar. De siffror man anger är med samma enhet som storleken angavs med tidigare.
Kerning är ett sätt att ha ett dynamiskt avstånd mellan olika bokstavskombinationer. Alla typsnitt är inte anpassade för kerning, så det är inte säkert att man märker någon skillnad när man använder denna inställning. Generellt är text lättare att läsa med kerning aktiverad.
Texten kan vara horisontellt eller vertikalt justerad, men även baserad på textens rotation. När rotationen passerar 45 grader så växlar den mellan horisontell och vertikal orientering om man har valt detta alternativ.
Blend mode, eller blandningsläge är samma som för stil i övrigt. Det går här att ställa in att etiketterna skall ”blandas” med bakgrunden i stället för att skrivas ut ovanpå den.
Genom ”Apply label text substitutes” kan man skapa en tabell med ord som skall ersättas med andra ord. Detta fungerar ungefär som ”auto ersätt” i en ordbehandlare, men påverkar bara det specifika lagret. Exempelvis kanske jag vill ersätta ordet ”Kyrka” med ”Ka.” i etiketter för att spara lite plats.
Ibland har man långa etiketter, som kan bli problematiska att hantera. Om man vet detta när man skapar data och attribut kan man lägga in ett ”\n” i etikettexten. Detta kommer att infoga ett radbryt. Man kan även välja att skapa en ny rad på ett specifikt tecken eller bokstavskombination. Det man anger här kommer inte att skrivas ut i etiketten.
Man kan även använda en lite mera automatisk radbrytning genom att ange ett antal tecken som skall utgöra max eller minimum antal tecken som bör finnas i en rad. Hela ord kommer däremot inte att avstavas, så brytningen kommer att göras vid blanktecken.
Det går utmärkt att kombinera dessa båda metoder för att skapa etiketter med flera rader.
När man har flera rader så kan man också vilja justera radavståndet. Värdet ”1” är normalt radavstånd och genom att öka detta så ökar radavståndet och om man minskar talet så minskar avståndet. Det går inte att sätta negativa radavstånd här.
Justering eller Alignment är lite beroende på typ av geometri. Det är bara punkter som kan ha en justering som anpassas efter var etiketten är placerad. Är texten till vänster om punkten är texten högerjusterad. Är texten till höger är den vänsterjusterad. Om texten är i nivå med punkten så är den centrerad. Alla geometrityper kan tvingas att vara vänster-, centrerad eller högerjusterad.
Om etiketten består av siffror så kan man formatera dessa lite enkelt här. Begränsa exempelvis hur många decimaler som används. Överflödiga decimaler avrundas här. Normalt anges negativa tal med ett minustecken, men om man vill att även positiva tal skall märkas ut kan man välja att visa ett plustecken framför dessa. Tecknet visas inte för negativa tal.
Buffert
Detta är det klassiska sättet att tydliggöra text mot en rörig bakgrund. Vad som görs är att det skapas en typ av kantlinje bakom den yta som utgörs av själva typsnittsbegränsningen. Storleken på bufferten anges i millimeter, tum, punkter, pixlar eller kartenheter alternativt enheter vid skala.
Färgen kan väljas helt fritt och det är inte alltid som en ljus buffert är det bästa. Prova exempelvis att använda en ljus textfärg med en mörk buffert.
Opaciteten här styr såklart bara buffertens transparens. Buffertfyllning är en valbar inställning som du inte säkert kommer att se någon som helst skillnad på oavsett om du har den aktiverad eller ej. Men om du sätter din typsnittsfärg som genomskinlig så kommer du att se hur bufferten fungerar ”under” typsnittsfärgen. Genom att ”fylla” bufferten så täcks även insidan av tecknen med buffertfärgen.
Att kombinera buffertfyllning och opacitet är lite problematiskt av oklar anledning, så var beredd på att det kanske inte blir som du förväntar dig…
När man ”expanderar” former med en buffert på det här viset så måste man hantera de hörn som finns. Detta går att anpassa med inställningarna ”round”, ”bevel” och ”miter” (bilden ovan uppifrån och ner).
Även här kan man sätta ett blandningsläge som används för bufferten mot bakgrunden. Jämfört med blandningsläget för texten (förgrunden) så finns bufferten bakom denna. Textens blandningsläge kommer därför även att blandas med bufferten.
För buffert finns det även möjlighet att använda så kallade realtidseffekter om man skulle vilja det. Dessa fungerar på samma sätt som realtidseffekter för vanliga symboler.
Maskning
Detta är nytt i QGIS 3.12 och jag har skrivit om det tidigare. Om man tidigare använde buffertar för att tydliggöra text mot en rörig bakgrund så är detta ännu ett verktyg för att göra just detta, men på ett betydligt mera kraftfullt sätt.
Med maskning aktiverad runt texter så kan man välja att inte rita ut delar av objekt som hamnar innanför denna mask. I bilden ovan är exempelvis vägar helt bortmaskade för den röda texten, men endast byggnadernas kantlinje. För de mindre svarta texterna finns det också en mask, men denna har en transparens så att objekten bakom inte blir helt maskerade.
Storleken på masken sätts i etikettegenskaperna för lagret med texterna. Storlek anges på samma sätt som tidigare och opacitet samt ”hörnstil” fungerar ungefär som för buffert. För maskning kan man även använda realtidseffekter, vilket gör att man exempelvis kan förskjuta masken något med effekten ”Transform”. Det går även att använda andra effekter för att skapa ganska coola masker.
För att se maskningen så behöver masken appliceras på något. Det görs i maskningspanelen för varje lager där masken skall läggas till. Exempelvis för mitt byggnadslager så har jag separerat kantlinjen och fyllningen i två stillager, så att jag kan välja att endast kantlinjen skall påverkas av de masker som jag skapat för mina två etikettlager.
Nu är detta inlägg långt nog, så lite får jag allt spara till i morgon…