Detta är ett lite längre inlägg som är riktat mot företag, myndigheter eller organisationer som idag använder ett annat GIS än QGIS och funderar på om QGIS kan vara ett alternativ, men inte riktigt vet var man skall börja för att ta reda på om ett byte är möjligt.
Så du sitter med ett GIS som du av en eller annan anledning funderar på att hitta ett alternativ till. Varför du har dessa funderingar kan variera och det är inte heller fokus för denna artikel. Det kan vara att du saknar funktioner du behöver, att licenserna ändrats så det blir svårt att använda befintligt program, eller att kostnaderna för licenserna börjar bli kännbara. Oavsett anledning så är detta inte en artikel som skall övertyga dig om att du skall byta, utan försöka belysa vad QGIS är och hur du kan använda QGIS i ett lite större sammanhang. Det är heller inte en grundkurs i QGIS, så för att lära dig alla finesser och funktioner för hur QGIS skall användas behöver du vända dig till andra källor.
Licensen och kostnader
Vi tar detta först. QGIS är ”öppen källkod” och licensierad med en licens vid namn GPL2 (General Public License version 2). Denna licens garanterar att programmets källkod förblir öppen och även om det tekniskt sett är tillåtet att sälja kopior av programmet eller varianter baserade på modifierade källkoder, så måste man även göra källkoden tillgänglig för alla som har tillgång till programmet. Det går heller inte att ändra licensen till något som begränsar användarrättigheterna ytterligare.
Att det är öppen källkod innebär också att vem som helst har tillgång till koden och kan kopiera och sprida den precis som man vill. Att ta betalt för licenser blir därmed helt meningslöst. Vem som helst med en kopia av programmet kan sprida den till hur många andra som helst utan problem. Att QGIS därmed i praktiken är ”gratis” betyder inte att det inte finns kostnader. Precis som alla andra mjukvaror så finns det kostnader förknippade med hanteringen av exempelvis installationer, eventuell paketering och liknande.
Dessutom så kan det finnas kostnader för utbildning och support, eftersom inget sådant ingår. I första hand så är man hänvisad till den officiella dokumentationen, som är ganska omfattande. Det kan trots det krävas mer specifik support, och då är ett alternativ att använda Internetforum och liknande. Det går även att teckna avtal med fristående konsultföretag om man vill ha tillgång till dedikerad support eller anpassad utbildning, men för en lite större organisation så kan ett alternativ vara att faktiskt satsa på egen supportpersonal. Inte minst om man nu potentiellt sparar in stora årliga licenskostnader.
Det är lite svårt att bedöma hur många användare det finns av QGIS globalt då det inte går att räkna licenser och man spårar heller inte användningen med trackers eller liknande. Installationer som är anslutna till Internet kontrollerar som standard om det finns en nyare version tillgänglig (går att stänga av) en gång per dag när programmet används, och dessa kontroller går att räkna. Baserat på detta så går det att uppskatta antalet användare globalt till flera hundra tusen, kanske så många som en miljon användare. Många av dessa använder antagligen inte programmet så värst regelbundet, men det är en massiv användargrupp som alla har ungefär samma behov av stöd. Att därför utbyta erfarenheter och hjälpa varandra via olika kanaler framför allt på Internet är extremt vanligt och användbart. Det finns exempelvis en svensk användarförening med olika kanaler i Slack och där man också arrangerar årliga användarträffar.
Det finns inget kommersiellt företag bakom QGIS, utan det är användarna som själva styr hur projektet utvecklas. Genom att organisera sig i användargrupper så bygger man upp en global användarorganisation som utser en styrgrupp som hanterar mera centrala frågor och som sköter nödvändig administration och hantera ekonomi och liknande.
Installation och uppdatering
QGIS är ett fullständigt GIS för skrivbordet. Det finns installationer för såväl Windows, Mac som Linux och alla versioner fungerar på samma sätt även om varje operativsystem har sina speciella sätt att exempelvis hantera filer, vilket återspeglas i programmet.
Det finns även alternativa installationer exempelvis via Condaforge om man tycker att det är enklare att hantera.
QGIS finns även paketerat för att fungera som server samt på mobila enheter som nedskalade appar i tablets och smartphones. Mer om detta senare.
QGIS kan köras på ganska mediokra datorer utan större problem, men det är klart att allt går så mycket snabbare med bättre hårdvara. Inte minst 3D och många processverktyg kommer att fungera bättre om man har ett dedikerat grafikkort. Programmet i sig upplevs däremot som väldigt snabbt och responsivt vid en jämförelse med många andra GIS på samma dator.
QGIS släpper för närvarande tre versioner per år, med fyra månaders intervall. En av dessa benämns ”long term release” eller LTR och denna ges utökat stöd och kan betecknas som mera ”stabil”. Alla releaser uppdateras under en period efter release ungefär en gång i månaden. Vanliga releaser uppdateras under fyra månader, medan LTR versionerna uppdateras under minst ett år. Om man därför vill vara någorlunda säker på att man har en stabil installation som inte måste uppdateras allt för ofta, så bör man välja en etablerad LTR version. Generellt kan dock sägas att även om initiala releaser ibland har irriterande buggar, så brukar dessa vara fixade en eller två uppdateringar senare.
Alla uppdateringar publiceras via projektets webbsida på https://qgis.org. Dessutom så finns programmet i många programbutiker framför allt för Linux. När man hämtar en installationsfil så blir man påmind om att det är öppen källkod och att programmet är gratis. För att finansiera utveckling och projektet i stort så ber man därför att användare överväger donationer eller andra sätt att stötta projektet.
Stöd QGIS ekonomiskt
Vi har varit inne på licenser och att QGIS är gratis, men det betyder som tidigare nämnts inte att det saknas kostnader. Detta gäller även för projektet i sig. Att hosta servrar, fixa buggar, skriva dokumentation och hantera utvecklingen generellt, kostar pengar.
En del arbete görs genom frivilliga insatser från enskilda, medan majoriteten av arbetet görs av betald arbetskraft. Detta kan antingen vara subventionerat arbete av olika organisationer och företag, eller som betalt arbete från projektet med hjälp av de donationer eller sponsring som kommer in från användare och användargrupper. Om man som organisation exempelvis går med i QGIS Sverige så går stora delar av medlemsavgifterna till just stöd av QGIS projektet generellt, som punktinsatser.
En del arbete kan även bekostas av användare direkt, exempelvis om man vill lägga till en specifik funktion i programmet. Om man exempelvis saknar en viss funktion i QGIS som man gärna vill lägga till, så kan man om utvecklargruppen tycker det är en bra idé, betala en utvecklare direkt för att lägga till funktionen i programmet. Funktionen blir därmed till nytta för alla användare och därför så är det ibland vanligt att flera användare med liknande behov går ihop och samfinansierar utvecklingen av en ny funktionalitet.
Alla typer av funktioner kanske inte passar i kärnan av QGIS, men då går det alltid att skapa ”tillägg” eller plugin som är enkla att integrera i programmet.
Plugin
QGIS är ett fullständigt GIS, men det är inte byggt för att motsvara behoven för alla enskilda nisch-användningar av GIS. Grundinstallationen räcker väldigt långt och för ”normalt” GIS-arbete så räcker det ofta utan problem.
För vissa specialfall så kan det finnas ett plugin som är anpassat just för den typen av användning. Plugin kan vara allt från en knapp som lägger till en enkel webbtjänst, till kompletta verktyg för exempelvis fjärranalys av satellitbilder. Det finns till och med plugin som hjälper dig att skapa egna plugin.
Plugin kan skapas i ren Python, eller som kompilerade C++ tillägg. I systemet finns en inbyggd ”butik” för dessa plugin och man kan enkelt sätta upp en egen butik om man skulle vilja det. Om man inte hittar det man behöver bland de för närvarande närmare 1’000 plugin som finns i den officiella butiken, så kanske det finns någon annanstans. Om man inte är kopplad till Internet så kan man hämta plugin från butikens webbsida (https://plugins.qgis.org) som zip-filer, vilka också kan installeras i QGIS med några klick.
Plugin följer samma licens som programmet i sig, det vill säga GPL2. Därmed så är alla plugin också gratis. Det betyder inte att alla plugin är kostnadsfria. Ett plugin kan exempelvis bygga på att man integrerar en annan tjänst i QGIS som i sig kräver abonnemang eller har andra kostnader.
Tekniskt sett så går det, och licensen medger det i princip, att utveckla ett helt eget separat plugin som man som användare väljer att inte dela med alla. Det kan utvecklas av en konsult mot betalning och levereras som färdigt zip-paket. Så länge alla användare av tillägget har tillgång till källkoden så uppfyller man i princip villkoren i GPL2. Syftet med öppen källkod är däremot att man delar med sig av de förbättringar man gör till nytta och glädje för alla användare, men det kan som sagt finnas undantag.
QGIS
Programmet i sig är i huvudsak ett sammanhängande gränssnitt med menyer, verktygsfält och dockningsbara paneler. Och arbetet hanteras i projektfiler som i princip innehåller allt som behövs utom geodata.
Alla geodata som används i ett projekt hamnar i en gemensam lista där all datahantering med lagerordning och exempelvis export av data kan skötas. Om man har ett projekt där man vill ha flera kartor med olika utseende så går det också, men i stället för att skapa flera listor med data, så skapar man olika ”teman” som har olika lager aktiverade. Varje kartfönster kan sedan kopplas till ett namngivet tema. Det är inte lika överskådligt som att ha en dataresurs för varje kartobjekt, men man behöver å andra sidan inte ha samma lager inläst på flera platser.
Varje lager kan förutom att kontrolleras med teman, även ha flera valbara stilar. Ett tema kan därför använda en stil för ett lager, medan ett annat tema med samma data kan se annorlunda ut eftersom man kopplat en annan stil till lagret.
Om man inte behöver flera kartor med olika utseende i ett projekt så är det här sättet att arbeta väldigt snabbt och direkt. Medan det kan vara lite svårare att hålla reda på om man behöver flera olika typer av kartor i ett och samma projekt.
De kartor man skapar kan exporteras som bilder i olika format, georefererat eller ej. Vill man skapa webbkartor så kan man antingen använda ett plugin för att generera fristående webbkartor i 2D eller 3D, eller spara projektet till en QGIS Server. Projekt som körs på en server kommer att ha exakt samma utseende och funktionalitet som på skrivbordet. Det går även att exportera ut data och spara projektet i en fristående katalog och läsa in detta i en ”QGIS” app på en mobil enhet. Även här följer stilar och funktioner med.
Man kan även använda ett separat gränssnitt för att bygga layouter, kartböcker och rapporter. Detta gränssnitt är mer likt ett traditionellt DTP program, men naturligtvis inriktat mot GIS och många av funktionerna från grundkartan återfinns även här och hanteras på ett liknande sätt. Det är dock ett eget gränssnitt och inte en ”panel” i grundprogrammet. Även exempelvis georeferering av bilder görs i ett eget gränssnitt. En fördel med detta är att grundgränssnittet inte behöver hantera alla knappar och funktioner som bara behövs när man jobbar med layout eller georeferering. En nackdel kan vara att det ser lite annorlunda ut, även om skillnaden inte är speciellt stor. Om man vill växla tillbaka till kartan så växlar man programfönster och byter inte bara panel. Om man har en stor skärm, eller flera skärmar, så kan man placera exempelvis layout på en egen yta vid sidan av kartan, vilket en del tycker är en fördel.
Dataformat
QGIS är inte begränsat till ett fåtal primära format för geodata. Det finns format som har en mera framträdande roll, men QGIS kan öppna och använda väldigt många olika geodataformat. Det går till och med att läsa Esri fildatabaser och med tillägg så kan man även konvertera mxd-projekt till QGIS projekt med i många fall bibehållen symbolik. För denna konvertering så krävs ett tillägg kallat SLYR, som finns i två versioner. En helt öppen och en betald, som har fler funktioner. När tillräckligt många köpt den betalda versionen så förs fler och fler funktioner över till den öppna versionen. Om du därför funderar på att byta från en Esri miljö till QGIS, så kan det vara bra att känna till att det finns verktyg som kan hantera såväl vanliga data som befintliga projekt. Även om just projekten inte importeras 100% exakt som de visas i ArcMap.
QGIS lyfter framför allt fram öppna dataformat, men det finns stöd även för många andra vanliga geodataformat. Det som framför allt rekommenderas för enskild användning av geodata är GeoPackage formatet. Det är ett databasformat bestående av en enda fil som kan hantera såväl vektor- som rasterdata och även tabeller utan geodata. Det går till och med att spara QGIS projekt direkt i GeoPackage, vilket gör att allt som behövs, projekt och data, kan sparas i en enda fil och enkelt distribueras till andra.
Ett annat format som QGIS är skräddarsytt för är PostGIS databaser. PostGIS är ett tillägg till PostgreSQL server vilket ger databasmöjligheter i en fleranvändarmiljö på ett ganska enkelt sätt. Det är mycket enkelt att sätta upp en PostGIS server lokalt, eller via många molntjänstleverantörer. Med en Linuxserver är det inte mycket mer än några terminalkommandon som behövs för att installera, medan konfigurationen antingen görs via ett administrationsverktyg som PgAdmin eller direkt från QGIS.
Listan med format som stöds av QGIS är väldigt lång. Även ”stängda” format från olika leverantörer kan i många fall hanteras. Om det inte går att redigera en del av dessa så går de ofta att öppna och visa i QGIS. Vill man redigera så är det enkelt att exportera dessa till exempelvis GeoPackage.
Stilsättning och kartografi
Somliga GIS hanterar en del saker subjektivt bättre än QGIS, men det är få GIS som är bättre på stilsättning av framför allt vektordata än QGIS. QGIS är extremt kraftfullt när det gäller stilsättning och det går till och med att generera dynamiska geometrier baserat på befintlig geometri, uttryck eller attributvärden. Trots att det finns otroligt många inställningsmöjligheter för stilar i QGIS så räcker inte det. Det går även att dynamiskt åsidosätta de flesta av dessa inställningar och totalt anpassa en stil till de data man använder helt dynamiskt, utan att man behöver skapa unika stilklasser för varje typ av stil. Vill man så går det naturligtvis att skapa symbolklasser också.
Jämfört med många andra GIS så har QGIS däremot inte så många inbyggda stilar med i standardinstallationen. Det finns däremot resurser online där användare kan dela med sig av stilar och liknande som vem som helst kan ladda ner och inkludera i det lokala stilbiblioteket.
Även om man är relativt nöjd med vad som är möjligt i det GIS man använder nu, så är jag ganska säker på att när man tittar närmare på QGIS så kommer man att hitta saker som man blir förvånad och imponerad av. Det kan krävas lite träning och mycket tester innan man är van vid hur QGIS hanterar stil, men jag garanterar att det är värt det. När det gäller de enklaste stilarna så kommer det inte att krävas speciellt mycket tester innan man klarar av att hantera dessa. Däremot så kommer användare av andra GIS att bli lite frågande när de möter begrepp som ”inverterad polygonfyllning”, ”gradientformfyllning” eller ”geometrigenerator”. Detta är del av alla de kraftfulla verktyg som är tillgängliga i QGIS.
Och förresten, QGIS finns med svenskt gränssnitt. Det är inte perfekt och det finns sådant som inte är översatt, exempelvis många plugin är inte översatta, men om man har användare som har svårt för andra språk så kan man välja något annat av alla språk som programmet stödjer.
3D
Detta är fortfarande ganska nytt i QGIS, men det finns där. Det går att visa data i 3D och om de geodata man läser in har 3D information så kan man visa dessa i äkta 3D. Det går även att läsa in 3D modeller i 3D miljön som objekt som representation för exempelvis punkter.
Det går även att läsa in punktmolnsfiler i las/laz-format, vilka konverteras automatiskt till ett snabbare och mera effektivt öppet punktmolnsformat kallat Entwine. Det fungerar i praktiken som en ”pyramidbyggning” av punktmolnet som snabbar upp visualiseringen även för extremt stora punktmoln.
Sedan tidigare så finns det plugin för att exportera data i 3D för visning i en webbläsare. Detta fungerar utan server och kan distribueras som en katalog med alla resurser inkluderade med data och javascript.
QGIS Server
Samma ”motor” som sitter i vanliga QGIS ingår även i QGIS Server. Därför så kan exakt samma projektfiler som skapas i QGIS ”desktop” användas i Server.
Server installeras med några enkla kommandon och det går att installera på alla typer av operativsystem och det finns även färdiga Docker kontainrar med QGIS Server klara att driftsätta.
Det är lite mer involverat att sätta upp en QGIS Server än att installera för skrivbordet, inte minst då många inställningar behöver göras utan tillgång till grafiska gränssnitt och mycket av funktionaliteten implementeras genom nätverksfunktioner och webbservrar.
När det väl är uppsatt så räcker det däremot i princip att spara en projektfil på rätt ställe, så är kartan tillgänglig via webbtjänsterna. Det går att skapa webbgränssnitt för dessa, eller konsumera tjänster som WMS/WFS direkt från servern. Servern är 100% OGC standardiserad, men av kostnadsskäl så ”certifieras” inte alla versioner med alla funktioner som stöds.
Det går så klart att samlokalisera exempelvis PostGIS och QGIS Server på samma maskin, men beroende på hur man vill arbeta och hur man vill publicera data och tjänster så kan även flera maskiner och flera instanser av såväl PostGIS som QGIS server användas. Precis som QGIS ”desktop” är QGIS Server och PostGIS gratis och öppen källkod.
Mobil QGIS
Om man vill använda GIS i telefonen eller på en surfplatta som kör Android eller iOS så har man i princip två alternativ. Båda bygger på QGIS i grunden och läser och använder QGIS standardprojekt och data.
Qfield är ett alternativ som just nu bara finns till Android, men man jobbar på en iOS version. Input är en app som finns till både Android och iOS. Båda fungerar på liknande sätt, men beroende på vad man vill kunna göra så kan den ena eller andra appen fungera bättre.
Båda apparna kan som tidigare nämnts läsa QGIS projektfiler med lokala eller online datakällor och båda apparna har dedikerade plugin för att underlätta överföringen mellan skrivbordet och den mobila enheten.
Qfield är framför allt byggt för att fungera utan central infrastruktur med molnservrar och liknande, där projektpaket paketeras och synkroniseras manuellt. Input kan fungera så här också, men det finns även en molntjänst där man kan hantera projekten och synkronisera dessa mellan skrivbordet och flera mobila enheter där även versionshantering fungerar på ett smidigt sätt. Vill man inte använda molntjänsten från leverantören så kommer det att bli möjligt att sätta upp en egen server för detta på sikt. Även Qfield jobbar med en molntjänst som skall underlätta samarbetet mellan skrivbord och mobila enheter mera sömlöst.
Vill man synkronisera data helt dynamiskt så kan man alltid använda en PostGIS server på Internet för projektet, vilket gör att alla redigeringar i databasen slår igenom överallt direkt, eller så fort kartan gör en ”refresh” (exempelvis vid panorering).
Såväl Qfield som Input är öppen källkod och ”gratis” och företagen bakom har olika modeller för att finansiera utvecklingen. Det går exempelvis att direkt anlita företagen för att bygga in ny funktionalitet som man saknar. Båda företagen bakom har dessutom utvecklare som är så kallade ”kärnutvecklare” i huvudprogrammet QGIS så de kan även anlitas för att fixa saker där.
Avslutning
Skall du då byta GIS?
Det måste du själv avgöra och det bör föregås av ganska omfattande research och tester. Om man redan har en stor användargrupp som är vana att använda ett befintligt GIS så måste man nog börja där, i stället för att exempelvis helt och hållet närma sig ett byte av ekonomiska skäl. Om inte användarna är med på banan så kan ett byte snabbt bli mer kostsamt än vad man först räknat med. Och ja, även om QGIS i sig är gratis, så kommer ett byte att kosta pengar.
Ett sätt kan exempelvis vara att se till att parallellinstallera QGIS på användarnas datorer, eller i alla fall göra QGIS tillgängligt som alternativ. Det bör göras tillsammans med introduktionsutbildningar och tydliga motiv till varför man gör det. I takt med att användarnas användning ökar så kan man sedan introducera fler funktioner med exempelvis PostGIS och QGIS Server. Inga servrar eller mobila appar är nödvändiga, utan det är upp till det behov man har.
En flexibel, men tydlig ”roadmap” för bytet till QGIS bör också finnas. Hur länge kommer exempelvis nuvarande GIS att finnas kvar. När sker sista uppdateringen av gamla GIS, och när/hur avinstalleras detta. Vilka nya funktioner kommer att introduceras enbart för QGIS och när sker detta. Vilka utbildningar med QGIS kommer att genomföras och när är dessa inplanerade. Finns det resurser som användarna kan använda online, eller skall det köpas in litteratur för detta.
Tror du inte att det går att använda QGIS i en professionell miljö? Det finns bevisligen organisationer som gör det! Hurvida du/ni kan göra det är upp till vilket behov som finns. Ett befintligt etablerat GIS är inte självklart enkelt att ersätta. Det går inte att bara ”släppa” QGIS i knät på användarna och hoppas på det bästa. Det måste finnas en plan, och som jag inledde det här avsnittet med så måste man ha användarna med sig. Att byta till QGIS mot användarnas vilja kommer aldrig att fungera speciellt bra.