Om man arbetar med att digitalisera regelbundna geometriska former i QGIS, som byggnader. Då har man stor användning av den avancerade digitaliseringspanelen och självsnappning.

Den avancerade digitaliseringspanelen ingår som standard i QGIS och aktiveras från visa-menyn eller med ett högerklick i panelområdet, eller med Ctrl+4. I panelen kan man förutom att ”se” värden för koordinater, riktningar och avstånd, även manuellt mata in exakta värden och/eller låsa värden för att begränsa hur digitaliseringen kan göras. Det normala är att man har full rörelsefrihet med digitaliseringsmarkören, men genom att exempelvis ”låsa” avståndet så blir det enda som markören kan påverka vid digitaliseringen riktningen till nästa brytpunkt. Om man sedan låser även riktningen så har man ingen rörelsefrihet kvar och det är bara att klicka i kartbilden så hamnar brytpunkten där man angett i formuläret.
Om man har ett ortofoto med byggnader med räta hörn så är det framför allt vinklarna som blir intressanta.
För att redigera så behöver du ett polygonlager att redigera i. Detta måste vara i ett projicerat koordinatsystem för att verktyget skall fungera. Ta fram den avancerade digitaliseringspanelen och aktivera verktyget med knappen uppe till vänster i panelen. Verktyget är aktivt när fälten inte är grå och det visas siffror i fälten när musen rörs över kartfönstret. För att kunna använda verktyget över huvud taget så måste lagret vara i redigeringsläge och verktyget för att skapa nya polygoner aktivt.

Aktivera även snappningsverktyget bland verktygsfälten. Här skall du också aktivera ”självsnappning” (knappen längst till höger ovan). Det viktiga i exemplet är att snappningen fungerar mot brytpunkter i eget lager.
Du bör även aktivera snappning mot vanliga vinklar i den avancerade digitaliseringspanelen.

Beroende på vilka vanliga vinklar som skall digitaliseras så kan man välja ett lämpligt intervall här. När vinkelsnappning är aktivt så kommer det fortfarande att gå att använda godtyckliga vinklar, men om man kommer ”nära” dessa valda vinklar så kommer riktningen att låsa mot dessa. Om man behöver ange en fri vinkel som är nära dessa utan att de snappar, så får man tillfälligt slå av snappningen. Tyvärr finns ingen tangentbordsgenväg för detta så man måste klicka på knappen. Det hade varit bra med en tangentbordsgenväg, eller om man hade underordnat denna snappning till den generella snappningen och därmed kunnat kontrollera med ”S” för att slå av och på snappningen.

Börja med ett klick på lämpligt byggnadshörn. Välj och klicka på nästa byggnadshörn, vilket kommer att sätta hela byggnadens orientering. Det underlättar om man väljer en lång och tydlig sida som den första linjen. Flytta markören i riktning mot nästa sida och med snappningen så kommer detta förhoppningsvis att låsa på korrekt vinkel. Det är inte nödvändigt, men det underlättar att ”låsa” vinkeln med Ctrl-A när riktningen är korrekt. Man behöver då inte bekymra sig mer om exakt riktning, utan fokusera på att hitta en lämplig referens för längden och nästa hörnklick.

För att avsluta en enkel byggnad med exakt räta hörn så blir självsnappningen avgörande. Lås riktningen med Ctrl-A och självsnappa mot den första brytpunkten, vilket kommer att skapa en brytpunkt som är vinkelrät med figuren i övrigt.
En rektangulär byggnad digitaliseras därmed som: Klick, Klick, Ctrl-A, Klick, Ctrl-A, Klick, Högerklick.
För att snabba upp processen så blir tangentbordsgenvägar extremt användbara. Ctrl-A har vi redan berört, men med ”A” så aktiverar man vinkelfältet och kan skriva in en exakt vinkel om man har den som mätvärde. När man skrivit in vinkeln och trycker Enter så låser man vinkeln. Observera att panelen måste vara ”dockad” och inte friflytande för att tangentbordsgenvägarna skall fungera.
”D” gör motsvarande för längden och även här kan man låsa aktuell längd med Ctrl-D.
Samma sak gäller för exakta koordinater med ”X”, ”Y” och ”Z” i de fall lagret har stöd för z-koordinater. Även ”M” kan hanteras för den typen av lager.
För att använda tidigare objekt som referens vid digitalisering, exempelvis för att säkerställa att en serie med byggnader är helt i linje, så kan man använda ”konstruktionsläge”. Detta aktiveras (av/på) med ”C”. När läget är aktivt så klickar man som vanligt, men inga brytpunkter läggs till i lagret. Det går därför att starta i konstruktionsläge på en befintlig byggnad och dra ut en linje som har rätt förhållande till denna och sedan slå av konstruktionsläget och lägga till den första ”riktiga” brytpunkten.
Det finns även verktyg för parallellt och vinkelrät som man växlar mellan med ”P”. Om man exempelvis vill rita en byggnad som har en vägg parallellt med en närliggande byggnad så aktiverar man ”parallell” läget med knappen eller ”P” tills parallellt är valt efter det att man angivit en brytpunkt. När verktyget är aktivt så för man muspekaren till den linje man vill vara parallell med och klickar där. Detta låser riktningen parallellt med linjen och man kan fortsätta som tidigare. När man har den nya parallella linjen så behöver man stänga av parallell-läget för att inte ha konstiga vinkellåsningar. Tryck bara på ”P” tills läget släpps, eller knappen i panelen.
Det finns ytterligare en funktion i panelen, och det är att låsa avstånd, vinklar och så vidare kontinuerligt. I vissa situationer kan detta ytterligare snabba upp digitaliseringen. Om en byggnad har många hörn som alla är 90° så kan aktiveringen av denna ”upprepning” göra digitaliseringen snabbare. Knappen för detta är den som är till höger om låsningsknappen (dubbla hänglås).
”Men hur var det med Shift-A?”
Shift A växlar mellan relativ och absolut snappningsvinkel (knappen med ”delta” symbolen). Den relativa vinkeln är i förhållande till tidigare linjer i objektet, medan den absoluta vinkeln är i förhållande till koordinat-norr. Det samma gäller för exempelvis X och Y koordinater. Normalt är dessa angivna som absoluta koordinater, men med shift-X eller shift-Y så kan man använda sig av relativa koordinater från den föregående brytpunkten.

Vill man sedan inte ”flacka” med blicken mellan musmarkören och digitaliseringspanelen, så kan man aktivera en ”floater” som visar alla värden och om de är ”låsta” direkt vid musmarkören. Mycket praktiskt.
Med lite träning och ett väl fungerande muskelminne för var alla tangenter finns, eller kanske med en mus med programmerbara makro knappar, så kan man bli väldigt effektiv i arbetet med digitalisering i QGIS.